Jag måste passa på och tacka för det du har skrivit om din hälsa. Det har gett mitt barnbarn en dräglig tillvaro.
Vi ses ibland i vardagsrushen, den här mannen och jag, och vanligtvis säger vi bara hej, men i måndags morse blev det ett samtal. Det var då han sa de där vänliga orden.
Kan man få något finare till sig än att man påverkat någons liv till det bättre?
Nej, absolut inte.
Det är nu sex år sedan jag första gången skrev om min hälsoresa och fortfarande hör människor av sig, likt mannen i veckan, och berättar om hur mycket bättre de, eller människor i deras närhet, mår.
Sedan dess, sedan våren 2014 när jag skrev en text med rubriken ”Plötsligt är jag inte en sjukling”, har min hälsa fortsatt spikrakt uppåt.
I tisdags kväll lyssnade jag till psykiatrikern Anders Hansen när han föreläste på Länsförsäkringar Östgötas temakväll ”Hur vänder vi trenden med växande sjukfrånvaro?”.
Vi har det bättre än någonsin, men mår sämre än någonsin. BNP per capita i Sverige, justerat för inflationen, är mer än fyra gånger så hög idag jämfört med 1950, ändå använder en miljon svenskar antidepressiva medel. Vid Folkhälsomyndighetens senaste mätning 2018 uppgav 17 procent av befolkningen i åldern 16–84 år att de hade ett nedsatt psykiskt välbefinnande. Förutom det personliga lidandet kostar den psykiska och fysiska ohälsan samhället hundratals miljarder varje år. Enligt Folkhälsomyndigheten kostar enbart fetman det svenska samhället 70 miljarder kronor per år.
Ingen kan som Anders Hansen bryta ned det här samhällsproblemet, med hjälp av vetenskapen, och få oss att förstå varför vi mår som vi mår. På kort tid har han med sina böcker "Hjärnstark" och "Skärmhjärnan" blivit Sveriges mest folkkära läkare och drar fulla hus var han än föreläser.
Så också denna kväll då drygt 300 åhörare, de flesta företagare, kom till Restaurang Torn1.
Varje gång jag läser eller lyssnar till Anders Hansen, när han förklarar fysisk aktivitets betydelse för hjärnan, tänker jag ”Det är ju precis så jag känner!”.
Jag är ett levande bevis på allt det han talar om.
En snabb rekapitulering av min sjukdomshistorik: I början 1990-talet diagnostiserades jag med epilepsi efter att den utlösts i samband med intensivt tv-spelande. Jag har aldrig haft krampanfall, min epilepsi visade sig i medvetanderubbningar, dejavuer och ljus- och ljudkänslighet. I 20 år utreddes jag på US och testade mängder av mediciner. Men mina besvär gav inte med sig. De senaste sex åren har jag i stället fokuserat på att 1) ändra mina kostvanor, 2) vara mer fysiskt aktiv och 3) sänka min stress.
Detta har gjort mig symptomfri, friskförklarad och medicinfri och idag, efter sex år på det spåret, starkare och piggare än någonsin.
Min känsla är att bättre kost, mer rörelse och mindre stress bygger min hjärna starkare dag för dag.
En känsla som förstärks när jag hör Anders Hansen säga:
– Att man rör på sig gör inte bara att man mår bättre, utan man förbättrar i stort sett alla tankemässiga förmågor. Man blir mer koncentrerad, man minns bättre, man blir mer kreativ och sanslöst nog förbättrar det även vår intelligens. Det här har man sett i modern hjärnforskning de senaste 10-15 åren. Många människor i dagens samhälle skulle fungera bättre, rent tankemässigt, om de tog sig tid att röra på sig lite mer.
Egenansvaret är enormt om vi ska kunna vända det här samhällsproblemet. Samhället och arbetsgivare måste lita till människors goda vilja att bryta de levnadsmönster som skapat den ohälsa Hansen pekar på.
En del klarar det, andra inte. Alla människor har olika förutsättningar och många sjukdomar är förstås för svåra för att klara av med bara en livsstilsförändring.
Jag hade lyckan att allt löste sig för mig med livsstilsförändringar. Det här är vad jag gjorde:
• Jag drog ner på kolhydrater. Jag äter det fortfarande men betydligt mindre än tidigare. Största förändringen: Mer kål, mycket ägg och mindre pasta.
• Jag dricker knappt alls någon läsk, juice eller alkohol.
• Jag rör på mig minst en timme två-tre gånger i veckan. I det räknar jag in promenader också.
* Jag har stresshanterat genom att ha en realistisk kalender och genom att göra mer av det som är roligt/avstressande och mindre av det som är tråkigt/stressande.
Detta har gett mig en piggare hjärna, bättre stresstålighet, jämn blodsockernivå och bättre allmänkondition.
Och Anders Hansen har så rätt i sin slutpoäng: Allt räknas!