Sveriges höga dödstal och smittspridning i våras var en direkt konsekvens av den strategi regeringen valde. Redan då var den ansvarslös, reaktiv och slö. Smittspårningen avbröts, testningen kom aldrig igång, svenskar som återvände från smittohärdar uppmanades att gå till jobbet, vi fick beskedet att pandemin kunde vara över i maj och så vidare.
Sent omsider reagerade man, men när smittan började tackla av, troligen tack vare en kombination av att svenskarna började undvika sociala kontakter och stigande temperaturer inledde man inget proaktivt arbete. Nu sprider sig smittan igen och Sverige är återigen ett av de värst drabbade länderna.
Återigen rullar paniken in för sent. I onsdags meddelade regeringen att restauranger inte ska få servera alkohol efter klockan 22. Regleringarna träder i kraft om någon vecka. Hur kan man agera så häftigt och godtyckligt?
En ansvarsfull hantering av pandemin hade inneburit att regeringen tidigt, helst redan under våren, presenterade en mängd olika förslag för minskad smittspridning som kunde komma att träda i kraft om inte smittspridningen minskade. Då hade åtgärder kunnat vidtas av branscher i god tid för att hindra drakoniska åtgärder. Istället har regeringen i panik slängt ur sig godtyckliga förslag, ett efter ett annat. Det finns ingen röd tråd och ingen tydlig linje.
Folkhälsomyndigheten och regeringen har också konsekvent vägrat att genomföra alternativa smittskyddsåtgärder som finns i princip alla andra länder, så som munskydd eller febertermometrar vid ingången till butiker, restauranger med mera. De påstår att åtgärderna inte hjälper, men en enig omvärld och forskarkår är av en annan uppfattning.
Dråpslaget mot restaurangvärlden åtföljdes inte av ett stödpaket. Detta har också varit genomgående i regeringens bristfälliga hantering av de ekonomiska konsekvenserna av pandemin. I den tillfälliga lag där regeringen fick långtgående befogenheter att stänga verksamheter saknades ett avsnitt om ekonomisk kompensation. På onsdagens pressträff deltog inte Magdalena Andersson, och hon har konsekvent duckat pressträffar där nya restriktioner presenterats.
Serveringsförbudet innebär risk för konkurser och arbetslöshet. Men det riskerar också att förstöra ett kulturarv i Sverige, när restauranger som förvaltar ett arv sedan generationer riskerar att gå i graven på grund av regeringens nonchalans inför vad deras restriktioner kan innebära. Istället för att ta problemen på allvar får vi förnumstiga uppmaningar om att det ska vara ”slutfestat”. Tack vare regeringens ansvarslösa politik kommer det för vissa gälla för evigt.