En promille av de amerikanska väljarna har sagt sitt i och med primärvalet i Iowa. Det säger sig själv att man ska vara försiktig med att dra slutsatser om vilka som i slutänden kommer att göra upp om platsen i Vita huset.
Men att det var ett bakslag för Trump är uppenbart. Hillary Clinton undgick med ett nödrop en hotande katastrof. Marco Rubio ryckte fram som alternativet till de mest extrema på den republikanska kanten.
Bernard Sanders framgång är naturligtvis en sensation. Men det är fortfarande svårt att tro att hans önskedröm att förvandla USA till ett Folkhemssverige är vad de amerikanska väljarna kommer att satsa på.
Låt oss istället ett tag sysselsätta oss med det ekonomiska landskap som möter både amerikanska och svenska väljare.
I både USA och Sverige var större delen av 1900-talet en period av exempellös ekonomisk tillväxt. Det har möjliggjort ett välstånd för medborgarna bortom allt vad man för hundra år sedan kunde föreställa sig.
I båda länderna skapade tillväxten resurser för att skapa starka trygghetssystem. I Sverige skedde det framförallt genom politiska reformer. Det gav en trygghet för alla. I USA kom mycket av tryggheten istället att hänga samman med jobbet. Det lämnade många utan skyddsnät. Barack Obamas sjukvårdsreform är ett försök att täppa till några av de värsta hålen i trygghetsnätet.
I Sverige har vi märkt att pengarna på senare år fått svårare att räcka till. Arbetslöshetsförsäkringen har till exempel urholkats och för pensionerna krävs fler år av yrkesarbete för uppnå en god standard. Men samtidigt har en storartad och dyrbar assistansreform sjösatts som ger handikappade en chans till ett mycket bättre liv än förr.
En skriande brist i det amerikanska systemet är bristen på förskolor. Det är både till skada för jämställdheten och för den ekonomiska utvecklingen; kvinnors medverkan i kvalificerade yrken är en förutsättning för fortsatt tillväxt.
Bernie Sanders tror att det finns en vilja till revolutionära förändringar av det amerikanska samhället. Det förutsätter bland annat att folk glatt och villigt ska acceptera kraftigt höjda skatter. Det är inte troligt att det är så. Motståndet mot att betala skatt är betydligt mera utbrett i USA än i Sverige. Och också i vårt land var det länge sedan höjda skatter för att möjliggöra nya reformer var ett vinnande recept.
Svenska socialdemokrater hoppas att visioner om nya stora reformer ska ge partiet ny vind i seglen. Det är i princip samma hopp som Bernie Sanders anhängare omfattar.
Men i bägge länderna gäller att tillväxten inte längre är som på 1900-talet. Datarevolutionen har inte gett den skjuts som elektriciteten, kommunikationerna och industrialiseringen tillsammans med jordbrukets rationalisering gav. Ingenting tyder på att något nytt storlyft är i sikte.
Politiken kan helt enkelt aldrig bli lika dramatisk som under tidigare årtionden.
I det läget framstår Bernie Sanders närmast som en amerikansk Håkan Juholt.