Min dotter frågade mig; Varför går man egentligen till kyrkan? Precis då öppnades en lucka i novemberhimlen och solen flödade över hennes ljuslockiga hår. 

Jag tror det finns olika anledningar till varför man går till kyrkan, svarade jag. Någon söker en lugn och fridfull plats. En annan gör det av tradition. En tredje tror att guden i Bibeln finns på riktigt. 

Men finns gud på riktigt då, undrade hon. Du får själv bestämma vad du tror om den saken, svarade jag. Ingen vet egentligen bergsäkert. Men människor verkar uppdelade i grupper. De som tror på gudar, vilka de än må vara. De som inte kan se någon anledning till att tro på en gud. Och så de där mittemellan. Som kan se något större i solens strålar över ett älskat hår, men som inte känner sig hemma i det som står i Bibeln.

Svenska kyrkan är Sveriges största medlemsorganisation. Men trenden är obevekligt negativ. De senaste 10 åren har mellan 50 000 till 100 000 personer per år bett om utträde och 2030 beräknas bara 45 procent av svenskarna vara kvar som medlemmar. 

Samtidigt är den moderna människans mentala hälsa inte alltid på topp. Tvärtom faktiskt, psykisk ohälsa och utmattning ökar i takt med kyrkans medlemsavhopp. 

Trots att vi har det materiellt bättre än någonsin, känner en hel del att något saknas. Intresset för andra stilla rum tilltar. Yoga, meditation, retreats och mindfulness. Den sekulariserade nutidsmänniskan, som stängt kyrkportarna bakom sig, letar efter något liknande. Men man letar på andra platser och efter andra konturer. 

Kyrkans marknad har disruptats, för att använda svengelsk näringslivsterminologi. Samhället håller på att gå samma väg, när megatrender omformar livet på jorden så som vi känner det. Vad innebär det att vara människa i tider av artificiell intelligens? När gränsen mellan människa och maskin suddas ut? Hur förhåller vi oss till varandra när man kan laddas upp i en digital kopia och leva ut sina lustar i all evighet? 

Jag tror att Svenska kyrkan har potential att ta en ny position i vårt framtida samhälle. Jag tror många människor fortsätter söka holistiska dimensioner som är större än den egna hjärnan, större än de snäva tankarna. Jag tror att kyrkan kan erbjuda den moderna människan ett kompletterande, stilla perspektiv som inte är så hårt knutet till en enda bok. Men då måste man våga förändra sig. Vågar göra om. Våga ompröva gamla sanningar. 

För Sverige i tiden, är det visst någon svensk kung som brukar säga. Ett passande talesätt även för den svenska kyrkan, tror jag.