Den av coronan utlösta ekonomiska krisen blir lång. Budgetunderskottet och den drastiska ökningen av statsskulden kommer att vara kvar under flera år. Men det är inte bara staten som har stora skulder. Svenskarna hade redan innan denna kris höga individuella lån – vilket främst beror på bostadspriserna – och vi har också länge haft ett internationellt sett lågt hushållssparande.
Att ha ett eget sparande ger en viss frihet och oberoende. En undersökning för några år sedan visade att den som hade 100 000 kr på banken var mer benägen att säga upp sig från ett jobb hen blivit missnöjd med än den som inte hade något sparande.
För närmare 30 år sedan sade dåvarande finansminister Anne Wibble något klassiskt, nämligen att det skulle vara önskvärt att ha en årslön på banken. Jag var statssekreterare, hennes närmaste på finansdepartementet. Vi hade tillsatt ekonomiprofessorn Lars Nyberg för att utreda hushållssparandet och Wibble skulle gå och leda presskonferensen om utredningen.
Hon stack in huvudet i mitt arbetsrum och frågade vad hon skulle säga. Mitt svar var: ”Tja, du kan väl säga att alla borde ha en årslön på banken för att kunna känna sig riktigt fria.” Det var uppenbart lite ogenomtänkt, eftersom Wibble fick stark kritik. Det ansågs vara omöjligt för nästan alla och skulle öka klassklyftorna.
Visst finns det en risk att sparstimulanser gynnar dem som tjänar mest, men det beror på hur de utformas. Ett exempel är att det fram till 2016 fanns rätt att dra av upp till 1000 kr i månadens i pensionssparande. Den som sparar till sin pension har större pensionsgaranti, men pensionen är också beskattad, så i och med att avdragsrätten försvunnit medför privat pensionssparande dubbelbeskattning. Att avdragsrätten togs bort minskade sparandet.
I Norge har unga som sätter in pengar på ett speciellt konto för bostadssparande skatteavdrag. Tyskland och Schweiz har ”förmögenhetspolitik” som går ut på att vanliga människor ska kunna bygga upp ett sparkapital som ger trygghet.
Den ekonomiska kris vi nu går in i visar att de som har ett visst sparande är tryggare än andra. Det bör ses som ett motiv att försöka öka hushållssparandet. Självfallet är det viktigt att vi efter krisen får ekonomisk tillväxt så att arbetslösheten minskar och lönerna kan öka. Det är en förutsättning för individuellt sparande.
När regering och riksdag tar itu med att återupprätta den svenska ekonomin borde de samtidigt skapa reformer för att underlätta alla medborgares sparande och därmed deras trygghet och frihet.