Vad gör tre vackra snäckhalsband på en gravsten i Östra Tollstad söder om Mantorp? Jo, här vilar en östgötsk hjälte: etnografen, författaren och äventyraren Bengt Danielsson. Kanske mest känd som en i besättningen på Kon-Tiki 1947 (spelas av Gustaf Skarsgård i filmen från 2012).
Och för sina barnböcker om Villervalle i Söderhavet, de som planterade en längtan till ett fritt och soligt öliv hos alla barn på 1960-talet. Men han är så mycket mer.
Seriös akademiker, fil doktor och senare museichef både på Tahiti och Etnografiska museet i Stockholm. Svensk konsul på Tahiti, där han slog sig ner efter Kon-Tikiäventyret. Han levde 1921-1997, kom från Norrköping, men släkten är från Östra Tollstad.
Var kunnig som få. Och han försökte inte naivt leva ”infödingsliv” förklarar han i ”Bengt Danielsson i Söderhavet”. Tvärtom, ”för oss har det till och med varit själva grundförutsättningen för att över huvud taget kunna bedriva objektiv forskning, att vara helt oberoende och självständiga”.
Han skrev över 20 böcker, flera tillsammans med sin franska hustru Marie-Thérèse. Och som han skriver! Jag hade tänkt mig nåt omständligt och långrandigt, men nej, det är drastiskt och utan ängsliga sidoblickar.
En härligt ironisk ton bär fram oceaner av kunskap om ursprungliga kulturer. Men ändå mer om västerlänningar som genom århundraden invaderat, mördat, smittat ner och allmänt betett sig som koloniala bulldozers. Rejält omskakande!
Han varnade tidigt för klimatförändringarna. Men det är kampen mot Frankrikes kärnvapensprängningar i Franska Polynesien som är den stora politiska insatsen. Det var också för den som Bengt och Marie-Thérèse fick The Right Livelihood award 1991, alltså det ”Alternativa Nobelpriset”.
Minns ni de över 2 000 provbomberna som stormakterna smällde av för några decennier sedan? De upphörde 1996, inte minst tack vare opinionsstormarna (senare har Indien, Pakistan och Nordkorea genomfört några provsprängningar).
Danielssons egen dotter Maruia dog av cancer bara 20 år gammal – en sorg som präglade dem för resten av livet och som de kopplade till det radioaktiva nedfallet. År 2006 inbjöds Franska Indonesiens president Oscar Temaru att fira Frankrikes nationaldag. Men istället reste han till Östra Tollstad där han i djup vördnad la ner rosor och snäckhalsband på Danielssons grav.
Han såg dem som sina andliga föräldrar, sa han, och kallade dem de modigaste personer han mött. Är det samma halsband som jag nyligen med tårar i ögonen borstade fram ur snön i Östra Tollstad? Om någon vet, mejla mig gärna på christoffersson.asa@gmail.com.