En rättsstat är på många sätt en förutsättning för att våra banker ska kunna bedriva sin verksamhet. Utöver vikten att inte bli bombarderade av fientliga trupper.
Man kan tycka att det skulle räcka för att bankerna ska inse att demokratin och rättsstaten behöver försvaras. Med våld om så krävs. Och att försvarsindustrin därmed har ett existensberättigande. Men bankerna tänker annorlunda. Och mest annorlunda tänker Handelsbanken.
Handelsbanken stängde dörren för inbetalningar till den insamlingsfond som Ukrainas centralbank satt upp till stöd för landets försvar mot Rysslands invasion (och som svenska staten betalat in en halv miljard kronor till). Detta eftersom Handelsbanken inte tillåter betalningar till ”militär verksamhet”, rapporterade Dagens Industri under tisdagen. Vändningen kom dock fort. Efter några timmar meddelar banken att ”flera kunder hört av sig” och att de tagit ett nytt beslut och nu tillåter betalningar till den aktuella fonden.
Handelsbanken går också längre än andra banker i sitt totalförbud för bankens fonder att investera i försvarsindustrin. Skälet är att denna sektor har en ”förhöjd risk kring brott mot mänskliga rättigheter och korruption”, och därför drar man alla över en kam. Banken beskriver intresseavvägningen på sin hemsida. Å ena sidan varje nations rätt till självförsvar. Å andra sidan de ”märkningar och certifieringar som växt fram inom hållbarhetsområdet”. Man kan konstatera att banken än så länge hellre stöttar hållbarhetsindustrin som stipulerar vad som är rätt än försvarsindustrin som ger nationer möjlighet att försvara sig mot angreppskrig och terrorbombningar.
Handelsbanken är långt ifrån ensamma. Tvärtom illustrerar de en svaghet i den svenska offentligheten. Där etik inte tas på allvar utan främst är någon slags märkning.
I såväl näringsliv som i det offentliga är analysen i regel alltför ytlig. Ofta är det fingret i luften som avgör de ”etiska” ställningstaganden organisationen gör. En variant av fingret i luften är att köpa en knippe acceptabla åsikter om hållbarhet, rättvisa och allmän godhet.
Om man måste byta ut sina etiska ställningstaganden så fort omvärlden förändras är det ett tecken på att man inte gjort någon etisk analys överhuvudtaget. Och ett samhälle där tunga aktörer återkommande ändrar sina regelverk är ett sårbart samhälle.
Lösningen är inte bara att politiken, företag och institutioner ska kunna ändra sig. Lösningen ligger i att göra gedigna och nyanserade ställningstagande istället för floskler.