Eli Göndör: Volymer spelar roll

Migration och integration är helt beroende av varandra.

Polis övervakar kön av ankommande flyktingar i Malmö hösten 2015, då regeringen slog till bromsen.

Polis övervakar kön av ankommande flyktingar i Malmö hösten 2015, då regeringen slog till bromsen.

Foto: Johan Nilsson/TT

Krönika2019-06-17 16:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Regeringen har beslutat att en parlamentarisk kommitté ska ta fram den framtida svenska migrationspolitiken. Vad det kommer att leda till eller innebära kan ingen veta ännu. Men vad vi däremot vet är att invandring eller migration och integration är helt beroende av varandra. Eller enklare uttryckt volymer spelar roll.

Fram tills nu tycks Sveriges regeringar ha grundat sin uppfattning om vad integration betyder på tidigare beslut från 1970-talet. Det innebär att alla anpassar sig till eller integreras in i ett multikulturellt projekt. Även de som levt i Sverige i generationer.

Anser man av någon anledning att just den idén är bra så spelar det ju verkligen ingen roll hur många som kommer till Sverige eller varifrån de kommer. 1 miljon kineser eller somalier skulle förskjuta Sverige i olika riktningar avseende kulturella variationer och på olika sätt bidra till att uppnå det multikulturella målet.

Dock är det inte helt säkert att en person med svensk bakgrund sedan generationer tillbaka, är speciellt entusiastisk över hela idén.

Om man däremot menar att integration betyder att de som kommer till Sverige på olika sätt ska anpassas till sociala normer, språk och liknande, så måste naturligtvis mottagandet kunna utföra de anpassningsinriktade åtgärder som behövs för att uppnå det för det första. Inget tyder på att just det fungerat speciellt bra de senaste åren.

För det andra måste det finnas någon form av förståelse för vad som händer eller kan hända i samhälle när olika kulturella uppfattningar om vad som bör vara normerande sociala konventioner, stöter samman.

I Sverige har vissa förändringar i vissa områden i det avseendet gått väldigt fort. Det finns inget historiskt exempel som tyder på att det är bra eller kan fortgå utan att konflikter uppstår.

En somalisk eller en kinesisk familj i Skåne och en annan i Norrland som vet att bidragssystemet är begränsat till låt oss säga 6 månader, samtidigt som de informeras om att de själva får försörja anhöriginvandring om den inte klarar sig själv kommer antingen välja ett annat land. Eller så kommer de vara rimligt anpassade på väldigt kort tid.

De kommer lära sig svenska fort och snabbt avläsa samhällskoderna för att den vägen kunna kommunicera bättre med sin omgivning. Det är helt enkelt en fråga om överlevnad.

För de flesta borde det vara självklart. Förmodligen gäller det även två familjer eller flera. Men någonstans på vägen så vänder det. I sin bok "Exodus" visar ekonomiprofessorn Paul Collier hur stora invandrargrupper interagerar mindre med majoritetsbefolkningen. De får svårare att lära sig det nya språket och får lättare att upprätthålla gamla sociala mönster även om det är i strid med vad som är normerande hos majoriteten.

Dessutom drar de till sig fler invandrare från samma länder. Resultatet blir inte bara att fler parallella samhällen cementeras, utan också att de nyanlända inte ges en chans att uppnå den anpassning de eventuellt eftersträvat med sin invandring.

Det vore således befriande om den parlamentariska kommittén som ska se över framtidens svenska migrationspolitik tydliggör att man förstår att volymer spelar roll och agerar därefter.