Den 18 januari lanserades gruppen âNo strangerâ. I Expressen beskrevs den som tusentals mĂ€nniskor vilka belyste den rasism de upplevt i Sverige. En del av berĂ€ttelserna handlade om fruktansvĂ€rd rasism. Men andra försökte göra vĂ€lvillig mĂ€nsklig nyfikenhet till rasism.
NĂ„gra dagar senare klev en person in pĂ„ H&M och konstaterade att âByggare Bobâ-mönstret pĂ„ en strumpa kunde förestĂ€lla ordet âAllahâ (Gud pĂ„ arabiska) om strumpan hölls upp och ner. I en videosnutt som strumpmannen lade ut pĂ„ internet höll han upp strumpan och beklagade sig över det han ansĂ„g var H&M:s krĂ€nkning.
Ett par tusen mÀnniskor hyllade han hjÀltemodiga insats. HM bad om ursÀkt för sitt övertramp och tog bort strumporna ur sortimentet.
Invandrings- och integrationsdebatten kritiseras emellanÄt för att de som tar upp problem som Àr resultat av invandring stÀller grupper mot varandra.
Just den typen av kritik kommer inte sĂ€llan frĂ„n samma hĂ„ll som dels argumenterar för identitetspolitikens fördelar. Dels ofta tillhör grupper som konstruerar sin identitet genom att försöka etablera en offerroll. âNo strangerâ och strumpmannen pĂ„ H&M illustrerar inte bara motsĂ€gelsen i den identitetspolitiska dynamiken eller vad som kan kallas för det multikulturella projektet.
De tydliggör ocksÄ grundproblemet med att jaga en offerroll som en del av identitetsskapandet.
NÀr identitetsskapandet utgÄr frÄn en offerroll behöver nÀmligen en förövare pekas ut. Inget offer utan förövare. Ju konkretare förövaren Àr ju starkare blir effekten pÄ massorna och ju tydligare blir konturerna i den egna identiteten.
I de exempel jag tagit upp Àr förövaren enkelt uttryckt svenskar som i bÀsta fall pekas ut som idioter för att de inte förstÄr hur de krÀnker mÀnniskor. I sÀmsta fall Àr de bÄde idioter och rasister. Förövaren Àr alltsÄ vanligtvis intet ont anande svenskar som plötsligt pÄ grund av nyfiken vÀlvilja eller ett harmlöst mönster pÄ en strumpa, blir stÀmplade som rasister.
Beteendemönstret uppmuntras av vad samhÀllet, politiken eller media premierar. Men resultatet blir att de som mest av allt efterfrÄgar ett multikulturellt samhÀlle dÀr grupper inte stÀlls mot varandra genom sin intensiva och ofta högljudda jakt pÄ förövare egentligen mer Àn andra Àgnar sig Ät att just stÀlla grupper mot varandra.
Att de dessutom generaliserar nedlÄtande och uttrycker sig rasistisk om förövaren de pekar ut Àr uppenbart.
MotsÀgelserna i det multikulturella projektet och den sÄ kallade identitetspolitiken Àr naturligtvis flera. Men vad som framtrÀder som det största problemet Àr oförmÄgan att ignorera dumheter eller helt enkelt inte beröras av konfliktsökande innehÄllslös narcissism och gapiga attacker.
För det Àr nÀr alla grupper samtidigt jagar förövare för att kunna finna en offerroll som de dels uttrycker sig rasistiskt. Dels stÀller grupper mot varandra, mer Àn i nÄgot annat sammanhang.
Och det Àr dÀr, precis i den skÀrningspunkten som de riktigt rasistiska och totalitÀra rörelserna finner sin huvudsakliga energi.