I den australienska dokumentärfilmen "Flykten från Saudiarabien", som visades på SVT i början på mars, fick tittarna se hur 18-årige Rahaf Mohammaed al-Qunun rymde från sin familj, ständigt uppkopplad mot världen med sin mobiltelefon.
På väg till Australien, fastande Rahaf på Bangkoks flygplats där hon barrikaderade sig i ett hotellrum. I filmen visas hur FN:s flyktingorgan UNHCR, Australiens och Thailands myndigheter försöker hitta en lösning på problemet samtidigt som Rahafs familj gör allt för att hon ska återvända hem.
Det finns många delar i filmen som är signifikanta för den värld vi idag lever i. Men en av de många intressanta sekvenserna är när hennes far och bror landar i Bangkok för att försöka tvinga henne till att följa med hem. Filmen visar hur personal från saudiska ambassaden som företräder familjen förhandlar med thailändsk polis. I en sekvens säger någon som representerar den saudiska ambassaden: "Om de ändå tagit ifrån henne mobilen istället för passet".
Det saudiska perspektivet går att tolka på en rad olika sätt. Men två aspekter är det svårt att bortse ifrån. Den ena rör familjens heder. I mer än ett avseende anses familjens heder skadas av att den inte förmår att kontrollera en av familjens unga kvinnor som inte bara flyr utan också genom sin mobiltelefon berättar för hela världen att hon vill lämna sin familj och varför hon vill det.
En familj som inte kan kontrollera reproduktionen av familjen anses vara en svag familj i miljöer där klankultur är dominant. Saudiarabien är ett utpräglat klansamhälle i varje tänkbart avseende och Rahaf har med hjälp av en mobiltelefon enkelt skjutit respekten för sin familj i sank.
Men det finns även ett globalt perspektiv. Länder som Saudiarabien känner sig trängda och under attack. De kämpar för sin överlevnad. Ungdomar och vuxna behöver inte mer än en mobiltelefon för att var som helst och när som helst attraheras av den öppenhet som präglar livet i väst.
Balansen är för närvarande inte till de inskränkta och de bakåtsträvande krafternas fördel. Det är därifrån människor flyr. Där reser sig kvinnor mot förtryck. Där tar människor avstånd från teokratier och vill leva fritt. Inte tvärt om. Det är inte människor präglade av en västerländsk livsstil som flyr för att söka skydd i förtryckande omgivningar.
Det betyder konkret en förlust av anhängare för de bakåtsträvande. Och det läckaget går bara att stoppa om en gräns eller en skiljelinje upprättas mellan muslimer och andra.
Oron som uttrycks i Saudi har sin motsvarighet i väst bland människor som lever med föreställningen att de sex procent muslimer som bor i Europa håller på att islamisera hela kontinenten. De har också mobiltelefoner med vars hjälp halva sanningar eller direkta lögner som avhumaniserar muslimer lätt kan spridas.
Hur denna mobiltelefonkamp som vill göra skillnad mellan muslimer och andra kan sluta har vi precis bevittnat. Och tyvärr finns det inget som tyder på att krafterna som vill driva fram en katastrof har försvagats eller ges tillräckligt motstånd. För Rahaf blev mobiltelefonen vägen till frihet. För andra blir det vägen mot katastrof.