2019 blir sannolikt ytterligare ett år där konflikter eller debatter om hur religiösa eller kulturella uttryck främmande för Sverige ska kunna anpassa sig till vad som kan anses vara normerande för Sverige.
En av anledningarna till de problem vi ser idag är att den tidigare politiska idén om ett multikulturellt samhälle inte passar för den demografiska sammanställning som Sverige utgör idag.
Föreställningen om vikten av ekonomiska bidrag för att uppmuntra människor till att upprätthålla sitt kulturella eller religiösa arv fungerar dåligt om målsättningen är att hålla ihop dagens samhälle. Grupperna är större än vad de var när idén tog form på 1970-talet.
Och en del ser bidragen som ett incitament till att ställa sig vid sidan av samhället. Med det ökar naturligtvis polariseringen och uppfattningen om vad det betyder att anpassa sig till de regler som är normerande i det nya landet problematiserar.
Uppfattningen att minoriteter dels behöver skyddas från majoritetens godtycklighet. Dels ha ett utrymme för att inom lagens gränser tillfredsställa sina behov borde ses som en viktig frihetlig demokratisk princip. Men det betyder inte att majoriteten ska avkrävas att anpassa sig efter minoritetens eventuella egenheter.
Problemet är att uppfattningen om vad det innebär att ha rättigheter och skyldigheter som minoritet har förändrats över tid vilket också fått sitt uttryck i en förhållandevis inflammerad debatt.
I slutet på 1990 talet hävdade en av USA:s mest kända nationalekonomer Thomas Sowell att: ”Om du alltid har ansett att alla ska följa samma regler och dömas efter samma standard, skulle du stämplats som radikal för 60 år sedan, som liberal för 30 år sedan och som rasist idag.”
Förändringen i den principiella uppfattning om etniska eller religiösa minoriteters utsatthet och rättigheter går via andra världskrigets och kolonialismens övergrepp.
Båda lämnade efter sig skrämmande exempel på vad som händer om människor döms eller värderas utifrån deras etnicitet, ras, religiösa tillhörighet eller sexuella läggning. Men också vad som kan hända om majoritetens godtycklighet får styra ett samhälles utvecklingen.
En rad olika idéer utvecklades för att inte bara skydda minoriteter men också uppmuntra minoriteter till att upprätthålla sitt kulturella eller religiösa arv. Bakom idéerna från 1970-talet låg historiska skräckexempel och avsikterna vad goda. Men det var då.
Idag ser världen annorlunda ut och idéerna måste anpassas till det nya tillstånd Sverige befinner sig i. Helst bör det göras med insikt om att den som anser att alla i samhället ska spela efter samma regler och dömas efter samma måttstock inte har den uppfattningen för att den är rasist. Snarare för att den åtminstone för några år sedan ansågs vara liberal.