Förmodligen därför tycks politiker anse att lösningen ligger i att tala om svenska värderingar. För egen del tycker jag det är meningslöst. Viktigt är inte vad folk tänker eller känner utan vad de gör. Alltså vore det bättre att tala om vad som är rätt och fel att göra.
Ibland får en liten händelse illustrera ett större fenomen. Jag vet att det kallas anekdotisk bevisföring. Men jag tillåter mig ett sådant ändå.
På en av Stockholms gator går jag bredvid än kille med ryggsäck. Mot oss kommer en ung kvinna. När hon passerar oss säger killen bredvid mig på dålig svenska. ”Dy är så vackert.” ”Tack!” Säger den uppenbart väluppfostrade kvinnan och går vidare. Killen viker av från min sida och följer efter henne. Jag vänder mig om och ser att han fortsätter prata med henne men att hon är tydligt ointresserad och besvärad. Jag följer efter, tar killen i armen, säger åt honom att sluta och följa med mig istället. Han gör det jag ber honom om.
”Så där kan du inte göra”, säger jag.
”Varför då?”, frågar han.
”För att man inte har rätt att tvinga sig på människor som inte vill lyssna.”
Och då kommer hans förlösande mening som får mig att förstå sammanhanget.
”Jag vill bara visa mina känslor.” säger han, och berättar att svenskar talat om för honom att det är fint att visa känslor.
Därifrån utvecklas ett samtal oss emellan där jag förklarar för honom att alla inte är intresserade av hans känslor.
Han kommer från Irak och lyssnar intresserat. Sakta men säkert börjar han förstå att det han gjorde, visserligen inte vara någon katastrof, men att det var fel och att han förmodligen fick kvinnan att känna sig obekväm.
När vi skils åt är han glad och uttrycker sin tacksamhet för goda råd.
På väg hem ser jag framför mig en integrationskedja fylld av information om svenska värderingar. Men i något skede har någon också förklarat för honom att det är fint att visa känslor. För så gör vi i Sverige. Vi vill veta vad människor känner och tänker. Alla ska prata om vad de själva och vad andra känner. Så glad i hågen har den unge mannen tagit med sig sina svenska värderingar och det goda rådet att visa känslor.
Om svenska politiker inte förstår vad människor som kommer till Sverige har för bakgrund så kommer misslyckandena fortsätta att staplas på varandra.
Prata heller om vad som är rätt och fel att göra. Om uppförande. Alla gör ibland fel eller skämmer ut sig. En del bryter till och med mot lagen.
Men svensk integrationspolitik måste lära sig att förstå att deras information tas emot genom mottagarens erfarenhet och föreställningsvärld. Alla har inte vuxit upp i känslornas förlovade land.
Det vore mycket bättre att informera en ung nyanländ man från Irak om att det i Sverige är viktigt att lära sig svenska, jobba och försörja sig. Vad han gör med sina känslor eller vad han tänker är helt irrelevant så länge han sköter sig. Så länge han gör rätt kommer han också så småningom säkert träffa personer som verkligen också vill veta vad han känner.