Ni minns det säkert. Häftet med rubriken ”Information till dig som är gift med ett barn” som gavs ut av Socialstyrelsen och Migrationsverket.
Häftet består av två och en halvsida information på myndighetssvenska om att det är förbjudet att gifta sig med någon som är under 18 år. Och att det är förbjudet att ha sex med någon som är under 15 år. För att understryka syftet med häftet påpekas det att reglerna är till för att skydda barn.
Häftet fick massiv kritik av olika anledningar. Bland annat ansågs det vara uppseendeväckande att ett så taffligt resultat knådats fram av vad som sannolikt har varit en grupp av olika experter på olika områden.
Konsekvensen av kritiken blev att häftet drogs in dock utan att någon förklarade hur de som producerat häftet hade tänkt. Medborgarna som genom sin skatt betalt misslyckandet fick som vanligt aldrig veta vilka slutsatser som dragits av kritiken och hur det avses att i framtiden undvika liknande misstag.
Liknande misstag kommer dock att staplas på varandra även i framtiden. I huvudsak beror det på att de som för närvarande anses vara lämpade att hantera de svåra frågor som integrationen innebär inte förmår att se världen från något annat perspektiv än sitt eget.
Häftet illustrerar det enorma avståndet mellan två världsbilder. Den som ur ett svenskt perspektiv anses vara gift med ett barn, anser nämligen sig själv inte vara gift med ett barn. Det betyder att informationen inte når fram till avsedd mottagare.
Man kan tänka sig ett gift par någonstans ifrån. Han är 42 och hon är 17. Den har två barn och de gifte sig två år tidigare när han var 40 och hon var 15.
På den ena sidan finns några förnumstiga personer, frälsta av ett missförstått intersektionellt genusperspektiv. På den andra sidan finns en man som naturligtvis anser att informationen inte är riktad till honom. Ur hans perspektiv har han inte gift sig med ett barn eftersom hans fru var könsmogen när de gifte sig. För hade hon ur hans perspektiv varit ett barn hade han inte gift sig med henne. Eftersom den sexuella relationen skett inom äktenskapet anser han dessutom att kvinnans heder är garanterad.
Problemet är alltså att svåra integrationsfrågor hanteras av människor som inte förmår att skriva information till någon med uppfattningar som avviker från de andra i samma kontorslandskap. De förstår redan världen genom ett prisma av politiserade sociologiska teorier som de matats med på olika utbildningar. För dem har verkligheten ingen betydelse.
I kontorslandskapets sönderkvoterade gemenskap har det sannolikt inte förekommit en avvikande åsikt och förmodligen har alla varit överens om resultatets förträfflighet.
Den som tror att dessa världsbilder kommer kunna förenas inom de kommande tio åren genom information skriven av människor som inte kan förställa sig hur mottagaren tänker har inte bara fel. De bör dessutom ägna sig åt något helt annat än integrationsfrågor.