Förra veckan släppte Institutet för framtidsstudier rapporten ”Våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet”. Rapporten har finansierats av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och är ett samarbete mellan Amir Rostami, Jerzy Sarnecki och ytterligare fyra forskare.
Forskarna har samlat data från polisen, SÄPO och Socialstyrelsen och granskat en rad olika miljöer. Där finns allt från fotbollshuliganer, via MC-gäng till vitmakt miljöer och islamister. Den samlade informationen visar vad det är för typer eller karaktärer på medlemmarna i de olika miljöerna och hur eller om de olika miljöerna interagerar med varandra. I alla miljöer är det vanligt med fullbordad gymnasiekompetens bland de aktiva vilket förmodligen är en överraskning för dem som antagit att utbildningsnivån skulle vara mycket lägre.
Den psykiska ohälsan bland individer som granskats lyser igenom. Vad som räknas in i de olika diagnoserna är bland annat psykoser, ångest och missbruk av alkohol och droger. Men enligt forskarna är det oklart hur sambanden ser ut.
Det kan nämligen mycket väl vara så att deltagandet i dessa miljöer över tid leder till att personer får ångest och därför börjat använda droger eller missbruka alkohol.
Islamisterna skiljer sig från de övriga. Dels är de mer isolerade och samarbetar på individuell nivå i mindre utsträckning än andra kategorier, samtidigt som sammanhållningen inom vissa grupper kan vara mycket stark. Dels är andelen som lider av psykisk ohälsa i den gruppen väsentligt mindre än hos de andra.
Bland forskarna som tagit fram rapporten är de oklart vad orsaken till detta skulle kunna vara. Professor Sarneckis hypotes är att de som anknyter till den islamistiska kategorin inte är lika vana vid att tala om eller erkänna psykisk ohälsa, eftersom de flesta inom den kategorin kommer från kulturella och sociala miljöer där medvetenheten eller samtalet om psykisk ohälsa fortfarande är problematisk.
Så kan det naturligtvis vara.
Men samtidigt skulle det vara en direkt motsägelse att som våldsuppmuntrande islamist också anse sig lida av psykisk ohälsa. Den kanske mest centrala delen i den våldsuppmuntrande islamismens idévärld är att inte bara ha funnit den enda och absoluta sanningen. Men också uppfattningen att ha funnit den mest autentiska livsstilen som följer den riktigaste tolkningen av islams urkunder.
Autenticiteten anknyter naturligtvis också till en specifik form av utvaldhet. Det innebär i praktiken att en människa som lämnar en viss livsstil för att istället välja den islamistiska våldsuppmuntrande livsstilen egentligen väljer vad den anser vara det sannaste, riktigaste och det mest genuina.
Detta perfekta liv anses därutöver vara hotat av en demoraliserad och sjuk värld som inte förstår storheten och förträffligheten med den enda sanningen. Med ett sådan förhållningssätt är det naturligtvis i det närmaste omöjligt att dessutom anse sig vara drabbad psykisk ohälsa.