Landets storstäder tapetseras i detta nu med reklam för mystiska och magiska östgötska skogar. I veckan meddelade Region Östergötland att kampanjen ”Väsen i ögonvrån” rullas ut på digitala utomhusskärmar i Stockholm och Göteborg.
Reklamsatsningen är ett led i att profilera Östergötland som ett spännande besöksmål. Fler ska helt enkelt få upp ögonen för vårt vackra län. Och säkerligen är förhoppningen att en del av turisterna ska gilla länet till den grad att de tar sitt pick och pack och sina skatteinbetalningar och flyttar hit. Det som ska locka nu är trollskogen.
”Att befinna sig i Östergötlands djupa skogar kommer ofta med en känsla av att vara iakttagen. Att något nyfiket kikar på dig från skuggorna men du lyckas aldrig se vad det är. Med sin nya kampanj Väsen i ögonvrån vill Visit Östergötland förflytta den känslan till en digital reklamskärm mitt i stan.”, står det i regionens pressmeddelande.
Platser som den här gången är i fokus är Omberg, där man i reklamen får följa ett stentroll. På Öna i Nykils socken är det en tomte som guidar. I Säby Västerskog på Bjärka-Säby står en av urskogens insekter i centrum. I Drabbisdal vid Roxen får vi möta en älva.
Att Östergötland ska säljas in med skogar bebodda av mystiska väsen är om något ett tecken i tiden. Det finns i dag en växande vurm för natur som är orörd av människans hand – trollskogar. Och det här märks i såväl det stora som det lilla.
I den stora världen har EU-kommissionen, den statliga naturvården och många miljöorganisationer under senare år drivit på hårt för att förbjuda skogsbruk på allt större arealer. Gammal orörd natur ska skyddas och nya naturområden ska sluta brukas för att skapa mer orörd natur.
I den lilla världen är det allt fler som söker sig ut i naturen på lediga stunder, mycket som en effekt av coronapandemin. Att skogsbada – det vill säga att stänga av mobilen och gå ut i skogen en timme – har blivit ett begrepp. Men en motsägelse är att den natur som ofta ses som attraktiv att röra sig i är formad av människans månghundraåriga brukande, likt Ombergs bokskogar och Bjärka-Säbys eklandskap. Ändå är det den orörda naturen som det vurmas för.
Att allt fler svenskar söker sig till naturen i allmänhet och skogen i synnerhet verkar också ha en närmast religiös botten. För precis som i reklamkampanjen används ord som mystisk och magisk när svensken ska beskriva sina upplevelser i skogen.
I boken Granskogsfolk (2020) beskriver David Thurfjell, professor i religionsvetenskap, hur skogen har blivit svenskens religion. Dragningen är mot att det är ute i skog och mark som de ofta avkristnade svenskarna möter det som en gång söktes i kyrkan. Och kanske är det vad som en del skymtar i de djupa skogarnas skuggor – något att tro på.
Region Östergötlands marknadsföringssatsning på östgötska skogar med mystiska väsen är på det sättet helt rätt ute. Trollskogen är trendig. Föreställningen om att det är eftersträvansvärt att människan ska bruka allt mindre mark, och i stället låta den förvildas, växer sig allt starkare. Skogen ska tillhöra knytt och oknytt. Människan ska skifta över från att bruka skogen till att betrakta den. En dragning som har märkts tydligt i den politiska debatten om skog och miljö under de senaste åren då markägares skogsbruk har ifrågasatts allt oftare.
Samtidigt finns i drömmen om urskogen en destruktiv kraft. Drar vi vurmen för trollskogen alltför långt blir den nedbrytande för de bygder – och Östergötland som helhet – som annars ska gynnas av turistströmmar från storstäderna och potentiella inflyttare. De djupa östgötska skogarna riskerar att inte blir mer än något för storstadsbor att vila blicken på ett tag, precis som en digital reklamtavla i en vägkorsning.
För med idén om trollskogen kommer tanken att framtiden för våra skogs- och landsbygder finns i overksamhet. Att inte bruka jord och skog, att betrakta naturen utan att bruka. Det är en exotisk storstadsdröm – och den får konsekvenser. Den mest uppenbara är att den dominanta granen med tiden tar över i landskapet, när människan inte längre hugger bort den.
Den typ av natursyn som ligger bakom vurmen för trollskogar bryter med den historiska som sa att människans plikt var att bruka naturen. Här finns också en konflikt. På ena sidan finns de som sätter människan i centrum. På den andra de som ser skogen som något mystiskt och magiskt som måste skyddas från människor och markägare.
Framtiden finns kanske i trollskogen, men det är i de brukade markerna som trollen trivs bäst.
Edvard Hollertz är östgöte, agronom och ledarskribent i ATL.