För att lösa behovet av fler poliser när många utbildningsplatser står tomma sänker man begåvningskraven. Det är inte så begåvat, eftersom vi vill slippa dumma poliser, vilket redan påtalats på ledarsidan.
Men situationen är tyvärr mycket värre än så.
Det finns ett starkt samband mellan begåvning och arbetsprestation, som är väl utforskat. Att mäta generell intellektuell begåvning är det starkaste prognosinstrumentet vi har för att förutse prestation, oavsett vilket arbete det rör sig om.
Anders Sjöberg, docent i psykologi vid Stockholms universitet som forskar om urvalsmetoder, har länge varit kritisk mot urvalet till polisutbildningen. Han kommenterade polisens förra sänkning av begåvningskraven på sin blogg psychometrics.se och konstaterade redan då att sambandet mellan den sökandes resultat på begåvningstestet och huruvida personen kom in på polisutbildningen var extremt svagt, eftersom begåvningsgränsen var satt så lågt.
Det test som alltså skulle kunna förutsäga hur bra personen blir som polis spelar i praktiken ingen roll för om denna antas till utbildningen. Istället konstaterar Sjöberg ett mycket starkt samband med psykologens bedömning av personen.
Av de som går vidare från själva ansökningsförfarandet försvinner över hälften i psykologintervjun, flera gånger fler än de som faller bort på begåvningstestet.
Men huruvida det finns något samband mellan resultatet på psykologintervjun och hur väl polisen sedan klarar yrket har polisen inte brytt sig om att undersöka. Den mindre oberoende undersökning som gjorts hittade inga eller bara låga sådana samband.
Vetenskapen är rätt entydig även här. Nämligen att olika former av personliga bedömningar är underlägsna mekaniska tolkningar av testresultat, där mekaniska tolkningar med högre sannolikhet tar fram de bästa kandidaterna utan subjektivt godtycke och diskriminering.
Ett ytterligare problem med urvalet är att många personer gallras bort redan i ansökningsformuläret. Ungefär lika många kandidater som antalet platser på utbildningen svarar ”fel” på olika frågor om deras medicinska och psykologiska situation. Men något utrett samband mellan frågorna och arbetsprestation synes inte existera.
Att utreda urvalsmetoderna och ta bort dem utan något prognosvärde skulle alltså kunna ge smartare och bättre – och dessutom fler – poliser.
Det saknas varken kandidater eller utbildningsplatser. Polisens och rekryteringsmyndighetens mossiga syn på urval synes i dag vara det största hindret för att få fler bra poliser på gatorna.
Jakob Styrenius är ledarskribent på Västerviks-Tidningen.