Socialdemokraterna har alltid varit motståndare till en Natoanslutning. Det var först när opinionen vände lagom till valrörelsen som deras omvändelse tvingades fram. Det mesta tyder på att deras syn i dag inte bygger på övertygelsen att anslutning till Nato är principiellt rätt utan på att man ville få bort frågan från dagordningen.
Det offentliga skälet till vändningen hette att det säkerhetspolitiska läget förändrats och att det finns ett tydligt före och efter Rysslands invasion av Ukraina. Men det säkerhetspolitiska läget har gått i samma riktning under decennier. Och om nu kriget i Ukraina är skälet till att S vill gå med i Nato, tänker de lämna Nato när kriget är över och läget lugnar sig? Nato är inte någon hoppa-på-hoppa-av-förening. Ett sådant agerande skulle rasera vårt förtroende internationellt. Men det är konsekvensen av vad Socialdemokraterna faktiskt säger.
Strax efter sin halvhjärtade Natoansökan tar Socialdemokraterna beslut om fortsatt samarbete med den politiska vilden Amineh Kakabaveh, vilket avsevärt försvårar möjligheten att få Nato-ansökan godkänd. Få socialdemokrater lär gråta blod över själva sakfrågan om en Natoanslutning omöjliggörs. (Vilket också kan sägas om Sverigedemokraterna som startade cirkusen, fullt medvetna om konsekvenserna.)
Men mer ont gör det för Socialdemokraterna om frågan lever sig kvar in i valrörelsen. Skulle det bli så kan vi räkna med att Socialdemokraterna med sin alldeles egna logik försöker dra nytta av situationen i dubbel bemärkelse. Internt skulle S, eller åtminstone många socialdemokrater, glädjas åt att Nato-anslutningen går om intet. Samtidigt kan man hävda att man absolut vill ansluta Sverige till Nato, för att inte förlora röster. Att det just nu inte går är såklart oppositionens fel, med misstroendeförklaringen mot justitieministern, och de följder det fick i avtalet med Kakabaveh.
Logiken är såklart haltande. Därför är det viktigt att orsakssambanden blir tydliga. Grundorsakerna till svårigheterna i Natofrågan beror delvis på att regeringen prioriterar sig själv framför en Natoanslutning. Men också på att vår regering aldrig haft någon genuin övertygelse i frågan.
Socialdemokraterna försökte desarmera en apterad Natofråga inför valet men lyckades i stället sätta på nedräkningen. Och Sverige får en försämrad säkerhetssituation än innan S och SD låtsades byta åsikt.
När politiken töms på övertygelse och reduceras till ett spel och kortsiktig taktik så får det verkliga konsekvenser. Det är vad vi ser nu.
Jakob Styrenius är ledarskribent på Västerviks-Tidningen.