Stödröstande till småpartier kan tyckas oproblematiskt. Men det utgör en risk för väljaren att dennes röst läggs på ett parti som inte kommer in i riksdagen. Och att väljaren på så vis försämrar möjligheterna för sitt favoritblock att regera. Förutsättningen för stödrösterna är således att det ser någorlunda sannolikt ut att partiet kommer in i riksdagen.
Partier som ligger lägre, kanske på två procent, drabbas av en motsatt effekt. Då försvinner inte bara stödrösterna utan även många röster från de som är övertygade om att det är det bästa partiet. Dessa väljare ”stödröstar” i stället på partier som säkert kommer in i riksdagen, för att maximera inflytandet av sin röst. En undersökning av tidningen Bulletin visade att var fjärde eller femte M/KD/SD-väljare hellre skulle rösta på Medborgerlig Samling (MED) om de visste att de kom in i riksdagen.
Att väljarna tvingas välja mellan att styras av sina värderingar eller att vara taktisk kan betraktas som ett problem i sig. Men riksdagsspärren leder också till demokratiska frågor när det är jämnt mellan blocken. Som att en riksdagsmajoritet och den styrande regeringen inte representerar en majoritet av väljarna.
Dessutom finns det en uppenbar risk att väljarnas anpassning till verkligheten, och deras förflyttningar till nya partier som vill lösa problemen, inte får genomslag i den faktiska politiken. De etablerade partierna kan fortsätta blunda för vissa problem, av bekvämlighetsskäl eller för att det gynnar dem.
Det går att fråga sig om den svenska politiken snabbare hade anpassat sig till en ny verklighet om SD kommit in i riksdagen en mandatperiod tidigare. Precis som det går att fråga sig om att de borgerliga och demokratiska frågor MED driver, som problemen med partiväsendet och partistödet, någonsin kommer att adresseras om de inte kommer in i riksdagen.
Hur väljaren agerar i detta dilemma beror sannolikt på om denne är pragmatiskt eller värderingsstyrd. Småpartiernas kärnväljare tycker sannolikt att vissa frågor som glöms bort av de etablerade partierna är så viktiga att det inte spelar så stor roll vem som innehar regeringsmakten. Dessa kärnväljare kommer sannolikt att öka så länge problemen förblir bortglömda av de befintliga riksdagspartierna.
En lösning på problemen skulle kunna vara ett andrahandsval. Om väljarna fick göra ett andrahandsval, ifall deras förstaval inte klarar riksdagsspärren, skulle det bidra till större legitimitet för riksdag och regering, samt att politiken snabbare anpassar sig till väljarna.
Jakob Styrenius är ledarskribent på Västerviks-Tidningen.