Men ibland kan även det som anses vara självklart få en ny dimension som säger något om hur komplicerad verkligheten är.
I sin bok "Jag heter inte Miriam" beskriver Majgull Axelsson hur en ung flicka överlevde Förintelsen för att hon ljög om sin identitet och fick alla att tro att hon är judinna och inte rom. Det i sig är naturligtvis både dramatiskt och uppseendeväckande. När hon väl kommer till Sverige gör hon allt för att bevara sin hemlighet. Men kravallerna mot romer i Jönköping 1948 och livet i Nässjö på 1950-talet skrämmer henne. Återigen känner hon sig hotad. Miriams liv är en unikt smärtsam berättelse på många sätt.
Trots den omtanke hon ofta känner från människor som hjälper henne stöter hon dessutom hela tiden på situationer i vardagen som gör henne rädd. Axelssons sätt att beskriva de små tillfällena eller situationerna som hela tiden dyker upp och gör Miriam osäker, tydliggör hur svårt det är att avläsa samhällskoder eller normer som kan anses vara självklara för vissa.
Axelsson skildrar hur krångligt det är för Miriam i Sverige med du och ni och olika tituleringar. Hon är livrädd för att göra fel och reta upp någon. En person som hon tilltalat med du har blivit förnärmad och krävt att istället bli tilltalad med sitt förnamn. Medan hon förbereder kaffe åt en man som heter Olof funderar hon på vad som blir bäst.
Hon oroar sig för att bara använda hans efternamn skulle riskera att uppfattas som för formellt. Bara förnamn för personligt. Och så kommer hon på lösningen. Efter att han ätit upp sin smörgås och dricker sitt kaffe frågar hon: ”En smörgås till?”. Och plötsligt hade hon funnit en strategi som befriade henne från spekulationer om det var rätt eller fel att använda ni eller du eller något namn.
Jag läste avsnittet ett par gånger och tänkte att så här är det. Oavsett om människor från andra länder kommer hit eller vi åker någon annanstans så är all kommunikation mellan människor fylld av små och ofta osynliga lokala regler. Ibland förstår vi inte ens våra egna regler.
Men om vi inte försöker både förstå oss själva och samtidigt förklara för andra vad vi anser är rätt eller fel kan vi räkna med att massor av människor dagligen våndas över hur det skall göra eller säga för att det ska bli rätt. Och många gånger kommer det att bli fel ändå. Men vi har ett ansvar att hjälpa dem. För det är svårt att göra rätt.