Vad är det vi tänker på, vad är det vi allihop vill? Bli av med smittan, bli vaccinerade. En enkel önskan. Kanske är den också trots alla förseningar och förvecklingar på väg att gå i uppfyllelse. Om inte förr så till julafton.
Mycket är förvisso märkligt i denna tid, särdeles märkligt är de politiska partiernas och de politiska ledarnas uppträdande. Under det första halvåret härskade osäkerhet och stor försiktighet. Regeringspartierna var rädda och lämnade över till myndigheterna, läs: Folkhälsomyndigheten. Oppositionen var lika ängslig och följde med.
De många presskonferenserna om siffror och rekommendationer lät visserligen att antal statsråd synas men mer som några bland tjänstemännen än som politiker.
Framåt vintern började man bli orolig på partikanslierna – oppositionen syntes inte alls. Men läget var alltjämt svårbedömt – pandemin höll i sig. Så låt oss i stället ta tag i ett gammalt ämne – regeringsbildning, sade man sig. Det kära sällskapsspelet ”vem tar vem” har man så kört hela vintern med gott understöd på ledar- och debattsidor.
Kan alliansen återuppstå? Ja, det ville det lilla Liberala partiets ledare tro och satte igång ett upprivande internt meningsutbyte. Men utan centerpartiet ingen gammal borgerlig allians.
Upphetsningen gick så långt att S-ledaren gick i god för att Vänsterpartiet alltid varit demokratiskt pålitligt. SD-ledaren har legat lågt, ändå är det om honom och hans parti hela diskussionen handlat. I söndags vågade de så språnget och lagom till SVT:s partiledardebatt stod de fyra där, de som utgör det nya nationalkonservativa blocket: M, SD, KD, L.
Saken är klar alltså. Det är bara det att det inte är val i höst utan nästa höst – 2022. Vi kan alltså vänta oss att föreställningen ”vem tar vem” fortsätter med inslag om invandring, brottslighet och äldrevård.
Men någon diskussion om smittan och smittbekämpningen, om vaccinet och de svenska dödstalen, om myndigheterna, om regionernas och kommunernas handlande och en rad andra saker som maler i huvudet hos de flesta av oss, lär det inte bli.
Visst ska den bli av, säger ansvariga politiker, vi ska bara vänta tills coronakommissionen är klar. Det där är feltänkt – om man inte vill uppmuntra till misstro och förakt mot politik och politiker. Pandemin är vårt stora bekymmer nu – och det är nu vi behöver tala både om hur saker skötts och inte skötts, det är nu ansvarsfrågor ska redas ut.
Pandemin drabbar ojämlikt och det är delvis en följd av politiska beslut.Låt oss reda ut detta och sedan diskutera en ännu avlägsen regeringsbildning.