SM-veckan är igång och sätter Linköping i centrum. Det känns som att hela stan kokar. Vi har längtat efter detta, att få umgås och uppleva saker tillsammans.
Men veckan är inte bara en lång idrottsfest, målet är också att vara den mest jämställda SM-veckan någonsin. Arrangörerna siktade på 50/50 i fördelningen av herr- och damdeltagare. Ett ambitiöst mål som inte riktigt nåddes, men väl 60/40. Den fördelningen innebär ändå att veckan i Linköping är den mest jämställda hittills. Bra jobbat!
Varför är det viktigt med jämställd idrott? Om man för en stund bortser från elitidrotten och utgår från folkhälsan; vi lever i ett allt mer stillasittande samhälle där övervikt är ett av våra största hälsoproblem. Vart tredje barn i Europa är idag överviktigt.
Goda vanor startar tidigt, bra kostvanor och bra förutsättningar att röra på sig är grunden. För både flickor och pojkar. Och här någonstans börjar jämställd idrott. Att samhälle, förbund och föreningar satsar lika mycket och ger barn samma förutsättningar, oavsett kön. Och att det sedan fortsätter hela vägen upp till elitnivå. Damlagen behöver lyftas upp och fram lika mycket som herrlagen. Föreningar och förbund behöver titta på sin egen organisation, och se till att kvinnor finns väl representerade i deras styrelser. Och att fler kvinnor vill vara tränare, även inom kvinnoidrotten.
Så hur sköter vi i media oss då? Vårt mål är jämställd idrottsbevakning och just detta var ämnet i den paneldebatt som jag deltog i på tisdagen. SM-veckan arrangerade och förutom Corren deltog SVT sport, Länsförsäkringar östgöta och LHC, där klubbdirektören Niclas Björkman visade stort engagemang i frågan.
Jämställd bevakning är något vi har jobbat med under en längre tid och vi har moderna verktyg som mäter män och kvinnor i alla våra texter och vi ser i realtid hur vi ligger till i genusfördelningen. Vår sportchef Peter Mildaeus, och de övriga på Corrensporten, kämpar dagligen för att nå vårt mål med jämställd bevakning, som precis som övriga avdelningar är 50/50. Det krävs uppkavlade ärmar och att vi ständigt är på tårna för att uppnå det. LHC herr är vår stora publikdragare, och om vi bortser från den bevakningen så lyckas vi ofta komma upp i 60/40 i bevakningen herr/dam. Bra men inte tillräckligt bra.
SVT sport har i flera år kämpat för att nå en jämställd bevakning. All heder åt deras arbete som är framgångsrikt. Den stora skillnaden mellan oss är att SVT är skattefinansierat medan vi till stor del finansieras av läsarintäkter.
Det innebär att vi måste vara mer lyhörda för vad läsarna vill ha, annars har vi ingen som finansierar journalistiken. Och just när det kommer till kvinnligt idrottande har vi inte läsarna med oss på det sätt som vi önskar.
Ett sorgligt exempel är Linköpings volleybolldamer som tillhör Sveriges fyra, fem bästa lag. Vi är ofta på plats och lägger ner timmar på att bevaka dem. Vi har försökt med alla typer av reportage, dramatiska matchtexter, framgångar, motgångar och personporträtt. Men läsningen uteblir.
Ett annat exempel är när vi skriver vi om ett nyförvärv till LHC herr så läses det uppskattningsvis tio gånger så mycket som en motsvarande text om LHC dam. Det speglar kanske verkligheten. I våras när LHC dam spelade SM-kvartsfinal satt det ett åttiotal åskådare i Stångebrohallen. Bredvid spelade LHC herr en vanlig seriematch med 6 500 i publiken.
När vi har prefixet ”dam” i rubrikerna sjunker läsningen, det är tråkiga fakta, men vi ger inte upp utan fortsätter oförtrutet för vi vet att det på sikt kommer att ge resultat. SVT sport har i fler år än oss jobbat strukturerat med jämställdhet och det har till slut gett resultat i form av nya tittare.
Men det finns ljusglimtar. När det gäller LFC:s allsvenska damlag har vi läsarna med oss. Och det är därför vi också har bevakat åtta av de nio senaste stora dammästerskapen på plats. Och i sommar är vi i England och bevakar EM.
En avgörande faktor till fotbollens framgång är självklart också ambassadörerna som krigar för lika rättigheter. Nilla Fischers kamp mot svenska och europeiska fotbollsförbunden ger säkert många flickor råg i ryggen att de minsann är lika viktiga för idrotten som pojkar. Det gäller bara att rika fotbollsförbundet inser det, det borde vara en hygienfaktor för dem och en viktig signal för svensk damidrott.
För det krävs tyvärr föregångare, att idrottskvinnor och män själva sätter ner foten.
Men de kämpar inte ensamma, det finns andra aktörer. Ett exempel är Länsförsäkringar östgöta, som har en helt jämställd idrottssponsring. Ett annat exempel är Linköpings kommun, som jobbar hårt för jämställd idrott och har blivit utnämnd till Sveriges mest jämställda idrottskommun. Ett tredje exempel är Linköping arena, som byggdes primärt för damfotbollen, vilket är unikt i Sverige.
Dock återstår en hel del arbete innan vi kan luta oss nöjda tillbaka.