Siv Nordqvist, Resurspoolen.
Det är tisdag eftermiddag och jag sitter på servicehuset Räknestickans uteplats i Ekholmen.
Runt mig sitter boende, från servicehuset och kvarteret, och lyssnar på Bengt Åkerfors när han sjunger gamla klassiker.
Det är Resurspoolen, med eldsjälarna Siv Nordqvist och Ronald Nyberg, som tagit underhållningen till Räknestickan.
När Bengt sjunger Charlie Chaplins klassiker "Smile" är det som att tiden för några minuter står stilla där vi sitter.
Smile though your heart is aching
Smile even though it's breaking
When there are clouds in the sky you'll get by
If you smile through your fear and sorrow
You'll see the sun come shining through
Solen skiner över oss, från klarblå himmel, men det är sången och gemenskapen som värmer mest.
När Siv Nordqvist fick Correns pris "Årets Linköpingshjärta" i vintras fick hon det för sitt arbete med ensamma, utsatta människor genom Resurspoolen.
Redan då var vi oerhört nöjda med vår pristagare och när jag denna eftermiddag ser arbetet på nära håll, hur de äldre runt mig gungar med till "Smile" och stampar takten till "Säg inte nej, säg kanske", så jublar jag förstås inombords.
Linköpings kommuns satsning på Resurspoolen, som bland annat möjliggör sån här underhållning på äldreboenden, kan inte annat än applåderas.
Värdet är enormt, inte minst i dessa tider när så många äldre sitter isolerade.
Daniela Bago, aktivitetsansvarig på Räknestickan, har placerat ut publiken glest på gräsmattan utanför boendet, men det hindrar henne inte från att springa runt och servera kaffe, bullar och glass till alla som vill ha.
Publik har även samlats utanför grannhuset Ekholmsvägen 106, några av dem dansar när Bengt Åkerfors sjunger "De sista ljuva åren", och Daniela springer över med fikakorgen till dem också.
– Och nu har det blivit dags för Sven-Ingvars klassiker "Två mörka ögon", säger Bengt.
– Det är mina! utbrister Daniela. Jag har två mörka ögon!
Publiken skrattar, det är tydligt att Daniela är boendets stora glädjespridare.
– Hon är fantastisk. Vi är runt på många boenden och Daniela är något alldeles unikt, säger Resurspoolens Ronald Nyberg.
"Två mörka ögon" får publiken att gunga med hela kroppen och utanför 106:an svänger det ordentligt om dansen.
Även jag gungar och nynnar med när Bengt sjunger:
Två mörka ögon och kärlekslågor tändes
Som värmde mig och lyste upp min väg
Den blick du gav mig, så underbar den kändes
Den sommaren för länge sen, då jag fann kärleken
Siv Nordqvist berättar att coronakrisen gjort det mycket svårare att få kontakt med ensamma människor.
Vanligtvis gör hon och hennes kollegor många hembesök, men att få kontakt med de ensamma via telefon har visat sig betydligt svårare.
– Jag hoppas att alla som läser det du skriver nu, och som vill ha stöd av oss, tar kontakt med oss på telefon, berättar Siv.
Vill man ha kontakt med Resurspoolen så kan man ringa 013-208750 mellan klockan 10–12 eller direkt till Siv Nordqvist på 0703-653041.
– Till mig får man ringa när som helst! säger Siv, som fyller 85 år i höst och tycks outtröttlig i sitt välgörenhetsarbete.
Resurspoolen har ett hundratal volontärer som 2018 satsade 18 000 frivilliga timmar och mötte 10 000 människor.
– Vår målsättning är att ge guldkant på tillvaron för de som är ofrivilligt ensamma, säger Siv. Det gäller inte bara äldre människor, alla är välkomna till våra 15 mötesplatser.
I samband med "Årets Linköpingshjärta" frågade jag Siv när hennes engagemang för andra människor föddes.
– Redan som barn. Mina föräldrar tog hand om fosterbarn och jag och min bror lärde oss tidigt att dela med oss. Det var lika för oss alla barn. Hade jag inte fått synsättet hemifrån att man ska ta hand om varandra och att vi alla har samma värde hade jag nog inte jobbat i föreningen idag. Jag har jobbat med människor hela mitt liv.
Mellan en av Bengt Åkerfors sånger pratar Siv och jag om hur viktigt det är med mänsklig värme i svåra tider.
– Jag vet inte om jag skulle överleva utan värme, säger Siv. Det kanske jag skulle, men oj så tråkigt livet vore då.
När Bengt också sjungit Willie Nelsons klassiker "Always on my mind" och Sinatra-dängan "Fly me to the moon" är en fantastisk timme till ända.
Daniela Bago går runt bland publiken och berättar att hon kommer ringa runt till alla när det är dags för nästa aktivitet.
Sedan knallar vi alla hem till vårt, de boende in i Räknestickan och jag hem till redaktionen.
Alla betydligt varmare i våra hjärtan.