Jag har växt upp i folkrörelse-Sverige med välbesökta möten, debatter och beslut antagna av många medlemmar. Detta är blott ett nostalgiskt minne. I mitten av sextiotalet var över tjugo procent av medborgarna medlemmar i något parti. Idag är det knappt tre procent. Därtill är det en minoritet som är aktiva. Det gör att färre förstår föreningsdemokrati.
Demokratins utmaningar berörs i Framtidskommissionens slutsatser 2013 där den representativa demokratins försvagning ses som ett allvarligt problem som riskerar att minska förtroendet för samhällets offentliga institutioner. Idag, redan innan coronakrisen, så har förtroendet för politiker minskat ytterligare.
De politiska partierna, nu finansierade genom stora bidrag och inte längre sina medlemsavgifter, har en viktig roll i att få fram kandidater och förtroendevalda till poster på de beslutande nivåerna. Men när urvalet blir så begränsat att majoriteten av de aktiva medlemmarna i ett parti blir de förtroendevalda så är det ett underbetyg.
I praktiken är det ett fåtal som bestämmer det mesta. Tittar man på vilka stadsdelar i de större städerna som har valda företrädare i kommunfullmäktige är det sällan någon från de utsatta områdena. Dessa diskuteras nu högljutt i fråga om grov brottslighet koncentrerad till familjeklaner.
Den representativa demokratins idé är att det finns representanter från hela samhället. Demokratin fungerar bäst om valda företrädare har en levande dialog med väljarna mellan valen. Det räcker inte med att ibland knacka dörr och uppmana till att fylla i en enkät. Modern teknologi och e-tjänster är bra men inte för alla. Det innebär också att avståndet till myndigheter och beslutsfattare blivit längre. Allt detta skapar misstro och förakt. Historien påminner oss om vad det kan leda till.
Andra som sällan syns i demokratins tjänst är människor med näringslivserfarenhet från större företag med många anställda. Vissa företag har en större mångfald av människor och bakgrunder än de politiska partierna. Detta borde tas tillvara och välkomnas av partierna.
Coronakrisen har försvagat demokratin ytterligare genom begränsade möjligheter för mötesverksamhet. Vi lär se mer av konsekvenserna framöver och i kommande val. Krisen har för stunden samlat oss över partigränserna. Men det är snart över och då står det otidsenliga svenska partiväsendet och svaga representativa demokratin vid ett vägskäl, antigen reformeras eller i praktiken gå under med oanade konsekvenser.