Innan filmen, radion, televisionen - och sedermera internet - invaderade våra liv dominerades det offentliga rummet av affischen. Den var under 1900-talets början, jämte tidningarna, det viktigaste medlet för att påverka allmänheten.
Särskilt Frankrike utmärktes av en styv skara affischmålare. Inte sällan var det konstnärer som tog chansen att tjäna en hacka på att ställa sina talanger i marknadens tjänst. I Paris och andra franska städer tapetserades husväggarna med förföriska budskap i form och färg som saluförde fotogen, kakaopulver, parfym och cigarettpapper. Den moderna reklamen var född.
Dess skapare skulle snart få helt andra uppdrag än att sälja vanliga konsumtionsvaror. 1914 slog blixten ned som satte världen i brand. Medan stormakternas unga generation förblödde i skyttegravarnas leriga helvete, engagerades de främsta affischkonstnärerna för att vinna slaget om opinionen.
När det gällde att mobilisera samhället mot den tyska fienden åren 1914-18 utgjorde fransmännens och deras anglosaxiska allierades affischer ett mycket effektivt vapen. Bildspråket var obarmhärtigt. Tyskarna utmålades som barbariska hunner, fråntogs alla mänskliga drag, förvreds till blodtörstiga monster vilka måste krossas till varje pris.
Detta sätt att avhumanisera motståndaren och hålla igång krigsviljan genom att piska upp hatkänslor i det egna folkdjupet kom sedan att bilda skola med förödande konsekvenser. 1923 skrev en tysk frontveteran:
"Jag kom redan tidigt underfund med att den rätta användningen av propagandan är verklig konst… Men först under kriget kunde man se, till vilka oerhörda resultat en rätt använd propaganda kan leda. Tyvärr måste man… här studera allting hos motparten… Ty vad som försummades av oss, tillvaratog motståndaren med oerhörd skicklighet och beräkning. Även jag har lärt oerhört mycket av denna fientliga krigspropaganda".
Författaren var Adolf Hitler som i "Mein Kampf" uttryckte lika varm beundran för de allierades mördande opinionsbildning, som han spydde galla över det tyska kejsardömets taffliga försök i samma genre. Efter Hitlers maktövertagande lät propagandaminister Joseph Goebbels utforma den nazistiska hetsen i ord och bild med de allierades agitation under första världskriget som en inspirationskälla.
När Hitlers välde brutits och hans hantlangare ställdes inför rätta i Nürnberg, förevisade åklagarna nazistiska krigsaffischer i domstolen och menade att dessa utgjorde "ett brott mot anden".
Motiveringen för åtalspunkten löd: "Visst är propaganda tillåten, men den har sina gränser och måste göra halt inför den mänskliga personens värdighet, inför lagarna och inför moralen. I alla länder existerar garantier till den enskilda människans skydd, skydd mot förtal, skydd mot ärekränkning; dock översteg den tyska propagandan hämningslöst och obestraffat dessa gränser".
Detta borde vara en tydlig historiens varning om hatretorikens och det militanta bildspråkets civilisationsförstörande kraft. Men första världskrigets demoniska kolportörer tycks ingalunda upphört att fånga nya villiga lärjungar ute på dagens digitala affischplatser för politisk propaganda som Twitter och Facebook.
En av de mest framgångsrika mediala opinionskrigarna är USA:s president Donald Trump, som byggt sin maktbas på ett gränslöst flöde av lögner, grov demagogi, konspirationsteorier och främlingsfientliga utfall. Det är ett ogenerat, kalkylerat vädjande till människans primitivaste instinkter som knappast är väsensskilt från vad Nürnbergåklagarna fördömde.
Trumps brott mot anden är att medvetet förgifta samhällsklimatet och underblåsa en brutalisering av politiken, vars mörka följder han inte kan undgå ett betydande ansvar för. Måtte det amerikanska folket ge honom en välförtjänt straffdom i nästkommande val.