Förra veckan åkte Miljöpartiets språkrörsduo Gustav Fridolin och Isabella Lövin på tågturné till Norrköping, Linköping och Jönköping i syfte att snacka sig varma för byggandet av höghastighetsbanor. En århundrandets tillväxtchans för vår region, har det ibland storvulet sagts av projektets lokala tillskyndare. Fridolin och Lövin gjorde dem inte besvikna.
Ett nytt höghastighetsnät genom Sverige vore en klar vinst för jobben och klimatet, utlovade språkrören entusiastiskt. Några dagar senare kom beskedet att Kristdemokraterna anslöt sig till den uppfattningen. Tidigare har även Centern gett grönt ljus för satsningen.
Men de andra två borgerliga partierna, Moderaterna och Liberalerna, är fortfarande avvisande och inom Socialdemokraterna råder tveksamhet. Infrastrukturminister Tomas Eneroth har låtit meddela att han inom kort vill ha överläggningar med Alliansen för att reda ut frågan. Ska det bli någon byggstart måste enighet råda över blockgränsen, menar han.
Även om tanken på höghastighetståg är kittlande - det är ju fräcka grejer! - får man ändå som vanlig nykter skattebetalare hoppas att den partipolitiska splittringen består och att idén begravs. Ekonomiskt är och förblir höghastighetsdrömmen vansinne att förverkliga. Retoriska pratbubblor om allehanda vinster spricker som tunna såpbubblor vid närmare granskning.
Ta gärna en titt på Trafikverkets analyser som ska ligga till grund för politikernas beslut. I en PM, daterad 23/9 2016, gjorde Trafikverket en samhällsekonomisk kalkyl för en höghastighetsjärnväg med farter upp till 320 km/h mellan Stockholm, Göteborg och Malmö.
Investeringskostnad: 403 300 miljoner kronor. Positiva effekter (vinst genom kortare restider, ökad kapacitet för godstrafik, etc): 149 900 miljoner kronor. Nettoresultat: 253 300 miljoner kronor i förlust (att summan inte går jämt upp har tydligen med någon teknisk finurlighet att göra).
Efter att den avskräckande höga minussiffran levererats började det debatteras om det inte skulle bli billigare med banor begränsade till 250 km/h. Trafikverket räknade igen och återkom med en ny PM, daterad 15/2 2018.
Investeringskostnad: 361 900 miljoner kronor. Positiva effekter: 90 000 miljoner kronor. Nettoresultat: 271 900 miljoner kronor i förlust.
Detta alternativ skulle alltså bli ännu olönsammare än de kvickare 320 km/h-banorna. Men blir en investering som går back med drygt 253 miljarder kronor mer försvarbar för det?
Att det blir så ringa utväxling på jättesatsningen som MP, C och KD vill ha förklarar Trafikverket med att ”det svenska transportsystemet är ett ’moget’ system där det i utgångsläget finns ett utbyggt järnvägsnät och även stora åtgärder får därmed en måttlig inverkan”.
Problemet med dagens svenska järnväg är att underhållet länge varit eftersatt och att kapaciteten brister. Detta som följd av otillräckliga anslag från riksdag och regering.
Samtidigt kan det ironiskt nog bollas med astronomiska summor till futuristiska höghastighetståg som garanterat blir århundradets förlustaffär. Hur vore det att istället börja vårda kapitalet som redan är nedplöjt i den befintliga infrastrukturen?