Historien om Violet Jessop är så osannolik att den faktiskt är helt sann. Hon föddes 1887, samma år som det brittiska imperiet firade att drottning Victoria suttit ett halvt sekel jämt på tronen med ett grandiost guldjubileum.
Föga anade någon naturligtvis då att Violet Jessops öde heller inte skulle gå av för hackor, men så blev det. 1911 fick hon arbete som stewardess på rederiet White Star Lines nybyggda trumfkort i kampen om passagerartrafiken över Atlanten; den majestätiska oceanångaren Olympic - det väldigaste, lyxigaste fartyg som skådats.
Skeppets längd av 270 meter och bruttovikt på 46 000 ton gav en känsla av förment trygghet mot naturens rasande element. Dessutom hade Olympic en konstruktion av pumpanordningar och vattentäta skott, som ingenjörerna påstod gjorde skeppet praktiskt taget osänkbart.
Redan hösten 1911 blev det upp till bevis. Utanför Isle of Wight råkade Olympic rammas av den engelska örlogskryssaren HMS Hawke. Det var en allvarlig olycka, två stora hål slogs upp i Olympics skrov.
Som genom ett under dödades ingen eller skadades kritiskt. Samtliga ombord, inklusive Violet Jessop, klarade sig med blotta förskräckelsen. Olympic höll sig flytande och kunde repareras.
I april 1912 var det dags för Olympics systerfartyg, den ännu mer imponerande Titanic, att göra sin jungfrutur från Southampton till New York. Vi vet ju alla hur det gick, men det visste förstås inte Violet Jessop som lockats till att börja jobba på White Star Lines senaste skrytprojekt.
Titanic hade drygt 2 200 människor ombord. Efter kollisionen med isberget den där stjärnklara aprilnatten i Nordatlanten överlevde bara 712 personer, delvis på grund av att det inte fanns tillräckligt med livbåtar.
Men Violet Jessop hade den sagolika turen att få plats i en av dem och kom mirakulöst hem igen från den svåraste fartygskatastrofen som dittills drabbat världen.
Med både Titanics undergång och olyckan med Olympic i bagaget, skulle man knappast klandrat Violet Jessop om hon hälsade såväl White Star Lines båtar som arbetet till sjöss högaktningsfullt adjö i fortsättningen.
Glöm det. Den här damen var av annat virke.
Några år därefter mönstrade hon på det som var menat att bli rederiets värsting i Olympic-klassen: Britannic. Den oceanångaren hann emellertid aldrig sättas i trafik eftersom första världskriget bröt ut. Istället rekvirerades Britannic som lasarettfartyg åt den brittiska militären. Violet Jessop var sjuksköterska ombord när Olympics och Titanics systerskepp träffades av en tysk mina i Medelhavet 1916.
Britannic sjönk, 30 människor dog - men inte Violet Jessop, som ånyo klarade livhanken i vad som måste betecknas som århundradets hat-trick.
Var det någon som var praktiskt taget osänkbar, var det hon. I pressen gavs Violet Jessop också det passande smeknamnet ”Miss Unsinkable”.
Många förefaller hybrisartat tro att de har samma egenskap som henne nu i dessa badsäsongstider, tyvärr. Det är under sommarmånaderna som de flesta drunkningsolyckorna sker. Enligt Svenska livräddningssällskapet är den främsta orsaken att personer, som en gång lärt sig simma, överskattar sin ork och förmåga i vattnet.
Själv var den osänkbara Violet Jessop inte ens simkunnig. Gudarna tycks vakat över henne. Det är ytterst få förunnat. Ett gott råd vid doppet är därför: håll dig hyfsat nära strandkanten, spola kröken och simma lugnt.