Washington i District of Columbia i östra USA är en speciell plats. Hela huvudstaden är byggd just med syftet att vara huvudstad, och platsen är resultatet av en politisk kompromiss. Beslutet år 1790 innebar att grundlagsfäderna frigjorde staden från delstaterna och förlade den till ett helt eget distrikt. USA:s förste president George Washington valde personligen ut området. År 1791 gavs staden namnet Washington till ära för presidenten.
Att promenera genom nationalparken och runt de välputsade Kapitolium, Högsta domstolen och Vita huset är en påminnelse om ett land som är både starkt och ungt. Politiken genomsyrar staden.
I USA är intresset för de nordiska länderna i allmänhet och Sverige i synnerhet större än på länge. Och liksom i all politik pågår en strid om verklighetsbilden. Är vårt land det socialistiska paradiset på jorden? Eller är det en stat som står på randen till sammanbrott under splittring och otrygghet? Vilken berättelse som görs gällande är nära anknutet till hur man ska förstå nordiska och europeiska vägval, och i förlängningen också vilken väg som USA bör ta i frågor om migration, kultur, välfärd och ekonomi.
Sanningen är naturligtvis att varken den radikala delen av Demokraterna eller den högra vingen av Republikanerna tecknar en fullständig bild. Sverige är ett land som har förändrats drastiskt av de senaste årens migrations- och integrationspolitik. Vi har utmaningar och problem som kommer att påverka landet under lång tid framöver. Det är ödesmättat, men inte ödesdigert.
Sverige är också en välfärdsstat av vilken sort det finns få i världen. Vår moderna historia är en berättelse om höga skatter, ekonomisk omfördelning och omfattande offentlig sektor. Det som allt för ofta glöms bort är den ekonomiska frihet och välståndsökning som gjorde den utvecklingen möjlig. Fortfarande i dag lever stora delar av vårt samhälle på att vi har relativt stor ekonomisk frihet. Enligt den årliga rapporten Economic Freedom of the World rankas Sverige som nummer 13 – direkt efter USA.
Sverige har att lära av USA – och USA att lära av Sverige. Landet som vi i Europa inte sällan betraktar som marknadsekonomins mecka utsätter sin ekonomi för många interventioner. Licenssystemet som gör att många amerikaner måste få ett statligt tillstånd för att arbeta och skyddar hundratals yrken från konkurrens är ett sådant exempel.
Här i USA pågår inför mellanårsvalet en livlig debatt om president Barack Obamas sjukvårdsreform. Av den anledningen är man särskilt intresserad av den svenska modellen. Vad är läxan från det lilla landet i norr? Sveriges hundra år av tillväxt gjorde välfärdsstatens utbyggnad möjlig.
Men systemen är överbelastade – och var det långt innan migrationskrisen – så till den grad att ekvationen faktiskt inte går ihop. År 2030 kommer 200 miljarder kronor att saknas i kommuner och landsting om dagens personaltäthet inom välfärden skall behållas. Den skandinaviska socialdemokratiska utopin är i mångt och mycket en dröm.
Det är inte alla som blir uppfyllda av det svaret. Men alla gör nog klokt i att så gott som möjligt följa rådet från Thomas Jefferson, grundlagsfader och USA:s tredje president: Sanning är det första kapitlet i boken om visdom.