Carolin Dahlman: Sluta gulla med facket

Offentlig sektor ska bara handla med företag som har kollektivavtal. Därmed får facket behålla sin maktposition på arbetsmarknaden.

Kompisar. Statsminister Stefan Löfven (S) och LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.

Kompisar. Statsminister Stefan Löfven (S) och LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Krönika2016-03-02 07:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Socialdemokraternas nya reklamslogan är ”Den svenska samhällsmodellen” och enligt Aftonbladet startar S nu en ”jätteoffensiv” för att sälja in budskapet – bland annat talas det om en stor reklamkampanj för miljontals skattekronor (29/2). Men är den svenska modellen egentligen något att vara stolt över? Vadan denna låsning vid att stora organisationer ska teckna avtal i stället för att uppmuntra enskilda företag och anställda att göra det utifrån vad som passar dem bäst?

I april lägger regeringen ett förslag om att företag som vill få uppdrag av stat, kommun och landsting genom upphandling måste ha kollektivavtal eller liknande villkor. Det borde andra rösta emot.

Ett alltför ängsligt kramande av kollektivavtal är att stänga en stor del av svenskt näringsliv utanför och beröva dem chansen att konkurrera om avtal för hundratals miljarder. Eftersom 60 procent av de små företagen i Sverige saknar kollektivavtal riskerar skattebetalarna dessutom att få mindre för sina pengar när bara vissa kan tävla om att erbjuda tjänster och produkter.

I Socialdemokraternas värld tycks företag som tecknat avtal direkt med sina anställda vara skurkar. Men är det sant? Eller kan avtal skrivna utan facklig inverkan vara minst lika schyssta?

Ja, självklart.

Att inte ha kollektivavtal betyder inte att man missköter sig och sin personal. Beslutet kan vara taget för att avtalen är anpassade för stora företag och inte ger utrymme för flexibilitet. Inom bygg vill exempelvis många ha fasta löner i stället för ackord.

Ändå sprids nidbilden. I ett inslag i Rapport i söndags kommenterar en taxichaufför (aktiv i Transport) surt att hans företag förlorat ett avtal om färdtjänst i Stockholm. ”Jag tycker att det är konstigt att de bolag som inte har pensioner och försäkringar för sina chaufförer, som egentligen inte har schyssta villkor, hur kan de få färdtjänsten och inte vi” (SVT 28/2)?

Men de företag – 020 och Taxi Kurir – som vunnit upphandlingarna drivs till stor del av soloföretagare som hanterar sin egen lön och pensionsinbetalning. Och enligt Magnus Klintbäck, VD för Taxi Kurir, har man kollektivavtal för sina 400 anställda, så taxichaufförens utfall visar sig inte ha grund i sanning.

”Om man är för svenska modellen, då ska man också göra nåt åt det här”, nickade dock civilminister Ardalan Shekarabi (S) inslaget, utan att heller ha satt sig in i fakta.

Nej, S borde lägga av med att ge facket status som gullebarn. Fokusera på anställningsvillkor, men inte enögt på det klumpiga verktyg som kollektivavtal är. Betänk att de som arbetar i ett företag utan kollektivavtal kanske valt jobbet av andra skäl: roligare arbetsuppgifter, bättre chef, friare roll eller bättre lön. Och den som är egenföretagare tar ju själv ansvar över ekonomin. Att stänga dem utanför offentliga upphandlingar är orättvist och dumt. Det skadar Sverige.

Så varför gör regeringen denna manöver? Ja, 9 av 10 av de svenska löntagarna verkar under kollektivavtal, men siffran sjunker. Klart att facken känner sig hotade. Många sköna kronor i medlemsavgifter kan försvinna om utvecklingen fortsätter. Kanske vill det parti som får miljontals kronor i bidrag nu ge tillbaka genom lite stöttning? Tanken kanske låter konspiratorisk, men är inte helt orimlig.