Nu kan det snart vara slutblossat på svenska uteserveringar. Enligt ett förslag som nyligen lämnades till vår egen Prussiluskeminister Gabriel Wikström (S) ska det inte heller bli tillåtet att röka i allmänna entréer, tågperronger, busshållplatser, idrottsplatser och allmänna lekplatser.
Oj så skönt, tänker många av oss icke-rökare. Tobaksröken är avskyvärd. Den stinker, den förstör, den kan ha effekter på andras hälsa. Men ska rökande därmed förbjudas uppifrån riksdagshuset i Stockholm? Hur stor makt ska politiker egentligen ha över vårt privatliv och privata företagares verksamhet?
Någon gång måste det väl ändå vara slutreglerat? Jo, det kan man tycka. Men så fungerar inte riktigt vänsterpolitiker som tvärtom har ett slags beroende av att reglera det som kan vara farligt, skrämmande eller obehagligt.
Varför har inte fler restauranger och caféer själva tillgodosett denna längtan efter rökfrihet? Som krögare har man ju full frihet att attrahera oss som ogillar rök genom att frivilligt införa ett stopp. Måste man invänta lagstiftning för att fatta ett sådant beslut? Men det är också ett tecken på hur tafatta vi lätt blir i förbudslandet Sverige där politiker curlar oss genom livet. Till slut kan vi inte gå av egen kraft.
Problemet med att politiker tar på sig ansvaret för att skydda oss från allt möjligt är att vi till slut tappar förmågan att ta hand om oss själva. Människor behöver kunna möta frestelser och ändå säga nej. Men ju mer vi skyddas, desto svagare blir vi. Ju mer de försöker hjälpa oss, desto hjälplösare blir vi. Ju mer de guidar oss, desto vilsnare blir vi.
Wikström är i sitt esse nu. Bestämma, styra, besluta – Socialdemokraternas bästa gren. Rädda oss från oss själva. Inga tobaksprodukter i butikerna, inte ens e-cigaretter eller vattenpipor ska vara tillåtet.
Stoppet föreslås i syfte att "avnormalisera tobaksbruket". Utredaren Göran Lundahl säger: ”Man ska inte utsättas för frestelsen att röka. Exponeringen av det rökande beteendet är också ett skäl för rökförbudet” (1/3).
Även snusandet ska regleras – trots att EU tog bort cancervarningen på prillor 2002 och svenskt snus tillverkas enligt livsmedelslagens krav på hygien och gränsvärden för oönskade ämnen sedan år 1971. Dessutom lägger sig utredaren i hur snus ska säljas och tillåtas utan att kunna motivera varför. Han skriver: ”Oavsett hur det förhåller sig med bedömningarna av snus som rökavvänjningsmedel eller snusets mindre farlighet jämfört med cigaretter, konstaterar vi att den tobakspolitiska utgångspunkten är att det inte ska göras skillnad mellan olika former av tobak. Detta har också varit utgångspunkten för våra överväganden och förslag.”
Förlåt, vad hade varit utgångspunkten? Att strunta i forskningsresultat och bara förbjuda för förbjudandets skull? Att ”oavsett hur det förhåller sig” domdera över oss? Det verkar inte bättre.
Förslaget är nu ute på remiss, så än kan förnuftet segra. Låt oss hoppas att politikerna enas om att sätta stopp för sitt eget missbruk: förmynderiet. Passivt intag av sådant kan nämligen också vara farligt för omgivningen.