Få saker är så avslöjande för folks innersta tankar som vad de tror ligger i en människas egenintresse. Att tänka på sig själv anses fult och futtigt, om inte ondskefullt och farligt. Det är en rätt korkad inställning om man tänker efter. Vi har bara ett liv som vi kan leva på denna jord och det är vårt eget, så varför inte försöka göra det livet så bra som möjligt?
Betyder det att vi i så fall försöker göra livet dåligt för andra? Ligger det i vårt rätt förstådda egenintresse? En som behandlat frågan seriöst är författaren och filosofen Ayn Rand (1905–1982). Framför allt i romanen ”Urkällan” (The Fountainhead) skildrar hon vad som verkligen ligger i en människas egenintresse.
Det är inte vad de flesta tror. Är det att ha en respekterad karriär, att få utmärkelser och beundran, genom fiffel och vassa armbågar om så krävs? Allt det handlar om andra, om att bli ansedd som stor och viktig i andras ögon. Fast man själv vet att det är lögn. Det är ett osjälvständigt och förljuget liv.
Även den som söker makt över andra är utelämnad till andras lydnad, godtrogenhet och inställsamhet. Återigen en osjälvständig och föga givande väg. Den som tvärtom väljer att ägna sitt liv åt något de själva tycker är meningsfullt, de som skapar något de tycker är bra och viktigt eller bara kul, de gör något för sig själva och för sin lycka.
De gör också något för oss andra. Människors förmåga att skapa och producera är inget hot. I samhällen där människor är fria att ägna sig åt sådant lever alla bättre. Vi pratar ofta om människovärde, men ofta är det tom retorik. Fler borde fundera över hur och varför människor kan vara av enormt värde för varandra.
Från andra människor vinner vi kunskap som är betydligt lättare att överföra än att upptäcka. Från andra vinner vi ekonomiskt välstånd. I moderna ekonomier har de flesta chansen att specialisera sig på något arbete de tycker om och är bra på, eftersom andra ägnar sig åt annat. Summan av vad vi skapar ihop är större än vad någon hade kunnat åstadkomma helt själv.
I våra nära relationer finns vänskap och kärlek som vi skulle förtvina förutan. Det ligger i vårt eget intresse att vårda alla sådana relationer. Att bidra till kunskap och välstånd, till artighet och trevnad, generositet och välvilja, och att kunna finnas där för våra nära. Allt sådant bidrar till ett rikt liv.
Självupptagenhet och småsinthet gör det inte. Det ligger inte i vårt rationella egenintresse. Ett sådant beteende skiljer oss från de värden människor kan erbjuda varandra.