Bosättarfrågan på Västbanken har plötsligt blivit akut, sedan Knesset med röstsiffrorna 60 mot 49 drivit genom en lag som retroaktivt godkänner 4000 bosättningar. Förslaget måste dock upp för omröstning ytterligare två gånger, men kommer säkert att röstas igenom. Premiärminister Netanyahu har protesterat, men sett mot hans agerande över åren är det kanske bara ett spel för galleriet. Högsta Domstolen kan dock förklara beslutet som olagligt.
Genom åren har jag skrivit flera artiklar om konflikten mellan israeler och palestinier och har deltagit i seminarier, bl.a. med den israeliske författaren Amos Oz. Han hävdar att båda parter vet att frågan måste få en fredlig lösning. Men sista gången jag såg honom lät han mer nedtonad än förr.
Läget har i sak inte förändrats sedan 1967. Palestinska terrorister mördar judar med knivar, sprängladdningar och raketer. Det har främst varit Hamas i Gaza som har gått i täten, under åren understödda av Iran och Hizbollah i Libanon. Israel svarar med flyganfall och militära operationer in i Gaza.
En annan del av problemet är att Israel inte efterlever den säkerhetsrådsresolution som fastslår att Västbanken är ett av Israel ockuperat område och skall återlämnas till Palestina efter förhandlingar mellan parterna. En enda gång – under Yitzhak Rabin – föreföll en förhandlingslösning möjlig att uppnå. Men han mördades av en ung man ur de ultrakonservativa judiska kretsarna. Efter Rabin har ingen israelisk ledare vågat göra de eftergifter som skulle kunna lösa fördelningen av mark och gränsdragningsproblemen.
Tvärtom. Trots år av förhandlingsutspel och fagert tal om viljan att nå en tvåstatslösning fortsätter månad för månad, år efter år byggandet av israeliska bosättningar på Västbanken.
Sedan staten Israel grundades har ett beroende existerat mellan landet och USA. Med starkt stöd från USA har Israel inte bara försvarat sig mot angrepp från arabiska stater, utan också etablerat sig som den starkaste makten i regionen med egna kärnvapen, som kan användas om dess fortlevnad hotas. USA:s behov av säkra oljeleveranser från Mellanöstern medförde under det kalla krigets dagar att Israel betraktades som ett nödvändigt och permanent ”amerikanskt hangarfartyg” i regionen.
Starka judiska intresseorganisationer har spelat en stor roll i amerikansk inrikespolitik. Bernie Sanders blev den första politiker som under en valrörelse vågat kritisera Israel.
Jag fruktar att möjligheterna att nå en tvåstatslösning med en palestinsk stat på Västbanken nu är oerhört svåra att förverkliga. Drömmen om ett judiskt land, omfattande Judéen, Samarien och Galliléen, kommer sannolikt att gå i uppfyllelse. En alltmer ultraortodox politik hotar därmed att allvarligt försvaga demokratin i Israel. Landet ställs på sikt inför valet att acceptera palestinierna som israeliska medborgare eller att införa ett apartheidsystem. Alternativet är en fördrivning av palestinier från Västbanken.
Det är bara USA som kan förhindra att Israel fortsatt leder både judar och palestinier in i katastrofen. Men det förefaller tveksamt om Donald Trump är mannen som vill eller kan genomdriva en tvåstatslösning.
För övrigt anser jag att värnplikt bör återinföras.