Det sägs att var sak har sin tid, och nog ligger det en sanning i det. 2010-talet var väl smartphonens årtionde. Och Sverigedemokraternas, förstås, om vi ska tala politik, och det ska vi. Men istället för att blicka bakåt och konstatera det självklara: Låt oss se framåt, och fundera kring vad 20-talet har att erbjuda.
Ett sätt vi kan göra det på är att dra ut de linjer som slutet av tiotalet erbjöd oss. Fortfarande brottas politiken med sviterna efter migrationskrisen 2015 och partierna svänger på punkt efter punkt för att strama åt migrations- och integrationspolitiken. Utvecklingen kommer troligen fortsätta även under 20-talet. Även på en rad andra punkter svänger partierna.
Socialdemokraterna har i regeringsställning tvingats hantera både terrorfrågor och en allt mer urartad situation gällande kriminaliteten, frågor partiet aldrig ägnat särskilt mycket tid åt och fortfarande inte förstår. Men de mest intressanta omsvängningarna kom under regeringsbildningsprocessen. Innan den satte igång var motståndet mot Stefan Löfven som statsminister mycket stort hos exempelvis centerväljare. Samtidigt var M och KD-väljarna fortfarande starkt emot ett samarbete med SD.
Dessa känslor tycks nu som bortblåsta. Centerpartiets väljare definierar sig i allt högre grad som vänster, trots att deras parti driver igenom en liberal reformagenda. Partiets väljare och företrädare tycks oerhört nöjda med kombinationen av socialdemokratisk makt och symboliskt viktiga liberala reformer. Samtidigt så sitter koalitionspartnern Socialdemokraterna i en rävsax.
De tappar sina arbetarväljare i rasande fart, de tappar LO:s förtroende i allt högre utsträckning och de få väljare man vinner finns bland högutbildade i storstäderna. Deras intressen ligger inte alls i linje med klassisk socialdemokratisk politik. Hur ska denna nya väljarbas hanteras?
Hos framför allt Moderaterna syns vissa tendenser till systemförsvarande dyka upp, från det gamla systemskiftespartiet. Det är inte undra på. En rad samhällsbärande funktioner så som gränskontroll, polis och energiförsörjning fungerar dåligt. Det är inte osannolikt att 20-talets moderata projekt blir att återupprätta statens kärnvärden. Det vore inte dumt alls, utan tvärtom nödvändigt, men det är något annat än den systemförändrande retorik och ideologi som präglat partiet sedan 80-talet.
Den politiska förvirring som var tydlig de senaste åren kommer börja sätta sig, men med betydande förändringar av vissa partiers kärna och en förnyad förståelse av vad som är höger, och vad som är vänster.