När ett bolag ständigt går med förluster, och som staten hela tiden måste pytsa in fler miljarder i utan att det vänder till vinst, måste det finnas starka skäl till att fortsätta använda skattemedel för att bibehålla ägandet.
Argumenten för ett statligt ägande i SAS och andra stora bolag brukar röra sig längs med några linjer. De flesta håller inte ens för en försiktig granskning.
Den historiska grunden för det statliga ägandet i SAS var att säkra upp flyglinjer och kunna agera med kraft på en hårt reglerad marknad. Med ett avreglerat flyg finns det inget som tyder på att marknaden skulle hantera flyglinjers varande och bolagens överlevnadsförmåga sämre utan ett statligt ägande.
Det finns argument om att undvika att främmande makt, såsom Kina, får makt över bolaget. Det är förvisso en fråga om rikets säkerhet som ska tas på allvar, men som samtidigt bör kunna bevakas och lösas på ett tillförlitligt sätt i en eventuell försäljning.
Det hävdas ibland att värdet är stort och att staten principiellt inte ska sälja ut folkets egendom. Men lika gärna som folkets representanter kunde inleda ett ägande när det fanns skäl till det så kan de avsluta det när skälen saknas.
Dessutom har det samlade börsvärdet decimerats med sisådär 99 procent sedan toppnoteringen för 15 år sedan. Vissa använder detta faktum som ett argument för att SAS bör säljas, men bara inte just nu eftersom börsvärdet är så lågt. Men det argumentet har passerat sitt bäst-före-datum eftersom kursen av högst begripliga skäl parkerat sig på en låg nivå sedan 10 år.
Att regeringen nu signalerar att det inte blir mer pengar till SAS är således goda nyheter. För som regeringen själv konstaterar är det inte rimligt att säga nej till mer förluststöd och samtidigt behålla ägandet.
När ett bolag som SAS hålls under armarna under så lång tid så upprätthåller man inte bara dess överlevnad. Man bibehåller också dess strukturella problem och inre konflikter. Piloternas strejkvarsel strax efter regeringens besked blir symboliskt talande. Ett SAS utan finansiell överlevnadsförmåga riskerar att snabbt bryta ihop av tyngden av sina interna motsägelser. Samtidigt behöver sannolikt stödet tas bort för att problemen ska lösas och göra bolaget vinstgivande.
Men än är vi inte där. Danmark har meddelat att de är beredda att öka sitt ägande. Det är inte säkert det bästa för SAS eller flygmarknaden. Men en bättre lösning för svenska skattebetalare.
Jakob Styrenius är ledarskribent på Västerviks-Tidningen.