EU måste agera mot Kina sade miljöpartisten Jacob Dalunde i en radiointervju. Interneringsläger, ideologiska omskolningsprocesser och tvångsarbete måste upphöra. Hans moraliska problem kom fram när det visade sig att kineserna framställer solceller med tvångsarbete och att Kina är världens största exportör av dessa.
Frågan, som reportern inte ställde, är om vi klarar att bli fossilfria utan billiga kinesiska solceller. Men svenska företag skulle ”se till att solceller vi köper inte tillverkas under sådana förhållanden”. Då får man ha stor tilltro till svenska inköpschefers förmåga att på plats kontrollera produktionen i Kina. Men kravet är förstås moraliskt och politiskt oantastligt, även om man måste blunda med båda ögonen.
Hans yttrande var inte en svala som förebådade en sommar utan en som flaxade inför en annalkande politisk vinter. När vi i dessa dagar känner oss lättade över att den nya amerikanska attityden öppnar för internationellt samarbete, omfamnar Nato och visar ett intresse för ett djupare samarbete med EU, så är det bäst att en stund fundera på hur vi ska hantera medaljen baksida.
Joe Biden går till verket med ett möte mellan utrikesministrarna i USA, Japan, Australien och Indien och blåser nytt liv i ett samarbete som började redan 2002, känt som ”Quad”. Det vilar på en ekonomi som förenad blir långt större än Kinas, och som ger en någorlunda stabil bas för påtryckningar mot kineserna. Men som också gör att man utifrån parternas intressen kan ställa krav på andra nationers relationer till Kina, bland annat vårt egen. Vi tvingas kanske att hitta våra solceller på annat håll.
När det gäller Trumps stridsrop ”America first!” så vill Biden också gynna USA:s näringsliv, om än mera mån om arbetstillfällen än aktieutdelning och troligen mer effektiv. Hans utrikespolitik blir mer långsiktig och mycket mer professionell. Bombastiska utspel ersätts av underbyggda krav som blir långt svårare att ignorera. Vare sig vi vill det eller inte blir vi indragna i något som kan bli om inte ett kallt så i vart fall ett kylslaget krig.
En ändrad syn på Ryssland återuppväcker Nato från de döda. Konsekvenserna är redan tydliga. Den andra ryska gasledningen till Tyskland är blockerad på ett sätt som blir svårt för Merkel och hennes efterträdare att hantera. Förstärkningen av Nato och det tyska försvaret komplicerar landets oavbrutna strävan efter goda relationer med Ryssland. Något som också kommer att påverka EU:s agerande och då troligen på ett sätt som stärker vår egen säkerhet.