Detta står tydligt efter den amerikanske presidentens Europa-besök. För nu har också den saktmodiga Angela Merkel konstaterat det: Europa kan inte hålla USA i handen längre. Vi européer måste ta hand om våra egna angelägenheter.
Det är på tiden för egentligen förändrades världen i och med Berlinmurens fall och Sovjets upplösning. Fram till dess stod två system mot varandra: en öppen fri marknadsekonomi mot enpartidiktatur med planekonomi. Brännpunkten låg mitt i Europa, där de starka kärnvapenmakterna stod inom synhåll för varandra.
Nu ser det annorlunda ut. Världen rymmer som för hundra år sedan flera stormakter, flera konfliktcentra. USA är fortfarande världens starkaste militärmakt men ingalunda så dominant på det ekonomiska och sociala fältet som för tjugofem år sedan. Dessutom är USA under omvandling – demografiskt, det blir brunare. Politiskt – konstitutionens maktdelning håller på att leda in i ett stillestånd där få beslut kan fattas och ännu färre blir bestående.
De generationer som tog aktiv del i USA:s krig i Europa är borta, deras barn, babyboomers, är högt upp i pensionsåldern. Det vi brukar kalla det institutionella minnet är förändrat, där dominerar ekonomiska kriser och upplevelsen av att den amerikanska framgångsdrömmen blivit kantstött.
På amerikanska makthavares horisont blir Europa allt mer avlägset. Kvar dröjer sig minnet av motståndaren Sovjet och därför får Ryssland spela rollen av buse. Och busar gillar mr Trump, han tror sig sannolikt ha att göra med folk av hans egen sort.
Men också i fråga om Ryssland handlar det om ekonomiska motmedel och demonstration av militära resurser. Men ingen kan tro att USA kommer att gå i krig för Europa någon mer gång.
Så mycket märkligare ter sig därför den svenska regeringens förtröstan på USA-hjälp. - Om Sverige hamnar i knipa, då kommer vi, uppges försvarsminister James Mattis ha hälsat vid svenske försvarsministerns USA-besök häromveckan.
Så är det naturligtvis inte. Däremot kan USA vilja använda svenskt territorium för den händelse man vill ge extra kraft åt en militär uppvisning gentemot Ryssland. Men en sådan aktivitet utförs helt utifrån amerikanska intressen. Och att dessa skulle sammanfalla med svenska eller europeiska är osannolikt.
Nej, lägg bilderna från Washington i lådan för reseminnen och sitt ner studera kartboken. För i vår nutid har gammaldags intressesfärer levt upp igen. Då finns Ryssland där det alltid funnits och med samma ambitioner som under sekler att inte vara en instängd landmakt utan ha tillgång till haven. Dessutom har Ryssland som andra stater en idé om naturlig gränser - som olyckligtvis är en fara för dess grannars självständighet.
Rysslands resurser är dock tack och lov inte outtömliga, dess ekonomi undergrävs av korruptionen och dess egna medborgares misstro mot regimen.
För oss i Norden, ja i hela Europa gäller det att lära oss leva med denna granne. Vi måste hålla ihop om våra värderingar och vår samhällsform och – inte minst viktigt – vi måste visa att också vi kan rusta. För som de gamla romarna sade: om du vill fred, bered dig för krig.