En grupp, en kommitté, en styrelse sammanträder och har en lista på ärenden, somliga stora och ekonomiskt tunga, ja, avgörande för verksamheten. Och så finns längst ner på listan ett par mindre ärenden, till exempel hur cykelstället, rökrutan eller blomrabatten ska placeras.
Vad händer då – ja, just det: Miljonsatsningen klubbas igenom sedan två personer yttrat sig kortfattat, cykelstället debatteras en timme och alla deltar. Varför – därför att alla kan ha åsikter om ett cykelställ och det utan alla förberedelser.
Just nu tillämpar EU cykelställsteoremet. Eller hur ska man annars förklara att ett parlament med hundratals ledamöter från hela Europa (och med väldiga anspråk på att vara just EUROPA) med liv och lust tar sig an frågan om sommartiden, ja, inte själva sommaren utan att européer flyttar klockan en timme två gånger om året. Ska de sluta med det och ha evig vinter eller evig sommar? Se, det är en sak alla kan tycka något om.
Om någon har tvivlat på EU och dess parlament – och det har många – måste de nu ha blivit övertygade anti-EU-ister. Vad är det då för tunga ärenden på listan som borde ta upp tid? Högtidligt uttryckt: framtiden för det europeiska samarbetet och den europeiska unionen. Mer vardagligt: hur ska alla medlemmar förmås att spela efter reglerna?
För det gör de inte nu. Inte i länder som Polen, Ungern, Tjeckien med flera. Där tar politiker över delar av rättsväsendet, inskränker mediernas frihet och – än värre – skryter över det. Politiker som spelar på nationell egoism, främlingsfientlighet och betraktar EU som ett västligt förmynderskap. Britterna må ha knorrat över EU och dess regler men de tog – olyckligtvis – konsekvensen av en förhastad folkomröstning och lämnar föreningen.
I längden måste detsamma kunna hända de medlemmar som både kampanjar mot föreningen och låter bli att följa dess regler. Och den följden, det resultatet, måste klargöras. Det räcker inte med att kommissionens ledare påminner om att det går att utesluta medlemmar för sådana beslut måste fattas av de politiskt ansvariga – i råd och parlament. Och det måste diskuteras av dem.
Så lär det tyvärr inte bli, cykelställen lockar mer.
Det här med att följa reglerna handlar också om EU:s relevans. För stora rörelser av populister, extremister, nyfascister och aggressiva nationalister är det gemensamma Europa ett elitprojekt och något främmande för de europeiska folksjälarna. Dessa partier växer, de sitter i många parlament – också EU-parlamentet – och även i regeringar. Ett Europa byggt på inskränkt rädsla, falska självbilder, motvilja mot andra, kommer att spränga EU. Och sedan?
Är inte detta att måla hmhm på väggen? Jo, kanske. I vart fall just nu. Men den här sommartidsdebatten har verkligen fått mig att undra hur smått ett stort parlament kan bli. Och hur täta väggarna i sammanträdesrummen i Bryssel och Strasbourg kan vara. Hör de inte trampet från dem som skriar ”vårt land först”?
Det är hög tid att förklara att vi beror av varandra, och på vilket sätt. EU är inte en organisation för ekonomiska transaktioner utan för principer som åsiktsfrihet, tolerans, rättsstat, respekt för individen.