Att pandemin varit förödande för rese- och turistbranschen vet vi. Swedavia, som äger Sveriges största flygplatser, såg en nedgång på 87 procent av trafiken. Viruset kunde spridas tack vare globaliseringen, men fick som konsekvens att globaliseringen sattes på paus. Kanske kan det bidra till något positivt?
Förhoppningarna om globaliseringens förtjänster har i någon del kommit på skam. En del av kritiken bygger på att man helt avfärdar dess enorma framgångar, såsom fattigdomsminskning och ökad frihet i världen, men vissa mer utopiska förhoppningar har kommit på skam. En öppnare värld gjorde inte att vi alla blev nomader i en global by. Däremot att vi fått se mer av den. Det värdet är värt att minnas, nu när vi är instängda i våra respektive länder.
Världen förtjänar att upplevas. Nej, världen kräver att upplevas. Platser som finns idag har överlevt civilisationer som kommit och gått, förtryck, krig och världskrig. De har mötts av ointresse i generationer för att sedan ömsint omhändertas flera hundra år senare. Kulturer har byggts, dött och bevarats runt om på jorden.
I skogar och på fält har stammar och länder mätt sina krafter i århundranden. Med blotta ögat kan spåras skönjas. Historien är både storslagen och tragisk.
Men också det lilla förtjänar sin plats. En gatubild som domineras av ett annat språk och andra sedvänjor. Att försöka beställa från en obegriplig meny med en kypare som du inte kan kommunicera med. Och att gå därifrån med insikten att det trots allt gick ganska bra. Att lära sig nya sedvänjor och uppleva kulturer. Att se världen med andra ögon. Detta är vad det globala resandet ytterst bidrar med.
Det finns de som välkomnar att pandemin satt stopp för resandet. Det är samma personer som alltid vänt sig emot både framsteg och frihet. De har skyllt på exploatering, nu skriker många människor efter fler turister eftersom deras jobb är beroende av det. De har sagt att turism förstör det genuina i andra länder, där de boende inget hellre vill än att nå vår ekonomiska standard. De har sagt att flyget är det mest vedervärdiga en människa kan göra ur klimatsynpunkt, trots att flyget endast står för 2 procent av världens utsläpp.
När 2020 satte igång var det många som lyssnade på dem. Västvärlden hade i någon mån drabbats av en mättnadskänsla. Skuldtyngd av att industrialismen kommit med gigantiska utsläpp och att vår konsumtion nått en punkt där mycket nytt blir meningslöst.
Kanske blir detta en positiv effekt av pandemin. Att vi inser att vi inte är mätta, utan att hungern efter nya upptäckter och intryck finns kvar och förtjänar att bejakas.