Malmexporten till Nazityskland var en av den dåvarande samlingsregeringens mest kritiserade åtgärder. Vid krigsutbrottet svarade Sverige för 40 procent av Tysklands malmförsörjning, som var helt avgörande för den tyska krigsindustrin. Malmexporten avbröts först när Tysklands krigslycka vände1944 och efter påtryckningar från de allierade. Möjligen kunde Sverige ursäkta sig med att risken för en tysk invasion hade varit överhängande om exporten hade avbrutits. Ändå är episoden inget att vara stolt över.
Idag står vi återigen inför svåra avvägningar i affärer med allt mer aggressiva diktaturer. Det är genant när Wallenbergsfären och H&M böjer sig för Pekings hot. Både för regeringen och för var och en av oss som konsument gäller det att fundera och ta ställning.
En viktig skillnad mot trettiotalet är tack och lov att få svenskar idag är imponerad av diktaturens aggressioner. Tvärtom förefaller de klumpiga och i slutändan skadliga även för vanliga kineser. Annat var det på 1930-talet. Tyskarna ville inte göra affärer med företag som ägdes av judar. Åtskilliga svenskar lät därför avskeda judar och försäkrade att de tillämpade "Judenfreiheit".
Min egen moraliska kompass säger mig att det måste gå att göra affärer även mellan parter som inte tycker om varandra. Jag har heller inget emot att köpa från vanliga kineser. Men jag undviker att köpa från kinesiska företag som på något sätt ägs eller direkt styrs av diktaturen. Och jag låter bli att köpa av svenska företag som alltför flagrant pudlar. Svenska företagsledare måste väga in att det finns ett pris för att buga och bocka.
Jag vill också att vår regering står på sig och begränsar utländska företag om det behövs för att försvara säkerhet och andra nationella intressen. Sådana begränsningar kan utlösa hot om repressalier. Även när de förverkligas är de emellertid oftast inte så betungande som det kan verka. Australien har till exempel utsatts för till synes kraftiga sanktioner. Kina har stoppat import av kol och andra varor för över 200 miljarder kronor från Australien och varnat kineser för att turista där.
Nu visar det sig att den ekonomiska skadan blev försumbar. De drabbade australiensiska företagen kunde sälja på andra håll i världen. Det blev mest en omflyttning av handeln. Svenska företag måste under alla omständigheter försäkra sig om att de inte blir alltför beroende av Kina, vare sig för sin försäljning eller sina inköp. Låt därför inte pudlandet bli en ny skamfläck i vår historia.