Enligt tidsandan ska värderingar och normer kritiseras, inte värnas. Särskilt svenska sådana.
Det man inte värnar eller ens vill kännas vid får sköta sig självt och blir vad det blir. Det är därför inte så värst konstigt att vi upplever en värderingskris i Sverige. Eller snarare effekterna av en långt gången kris som sällan tagits på allvar. Och som nu har gjort det farligare att vara svensk.
Mytbildningar om att svensk socialtjänst kidnappar barn härrör från det faktum att vi tillerkänner barnen individuella mänskliga rättigheter. Rättigheter som i vissa fall till och med övertrumfar föräldrarnas rätt till sina barn.
Kontroverserna kring koranbränningar bygger på en traditionellt svenskt långt gången yttrandefrihet som ofta väger tyngre än rätten att inte få sin religion kränkt eller kritiserad. Vi har en utpräglad svensk jämställdhet i kontrast mot hederskultur och annan traditionell syn på könen i stora delar av världen. Vi har vår statsindividualism som är så långt från klanmentalitet och släktbaserade kulturer och rättssystem man kan komma.
Till det ska läggas en allt mer eskalerande gängkriminalitet som fostrar många ungdomar in i kriminella värderingar som inte hör hemma i något civiliserat samhälle.
Kriserna vi upplever nu grundar sig på att vi har en svensk kultur med svenska värderingar, som på senare tid inte når fram till stora grupper. Ändå pratar vi knappt om värderingar överhuvudtaget, även om vi har kommit en liten bit på vägen sedan det var brukligt att hävda att vi inte har några svenska värderingar eller någon svensk kultur alls.
Det är som att vi är så konflikträdda att vi inte vågar erkänna värderingskonflikterna. Den konflikträdda hamnar lätt på defensiven och anpassar sig för att inte konflikten ska märkas.
För att inte provocera någon så talar vi ogärna om hedersproblematik eller klanstrukturer. Vi minskar vår yttrandefrihet hellre än tar principiell ställning för att tillåta religionskritik. Vi tar av oss Sverigetröjan för att inte bli måltavlor.
Men kulturell självförminskning är inte vägen framåt. Ska vi lösa de kriser vi har idag behöver vi se och våga uttala värderingskonflikterna. Och vill vi undvika lika svåra kriser i framtiden behöver vi dessutom ta strid i värderingsfrågorna.
Hur de striderna ska vinnas är en långt svårare fråga. Men behöver sannolikt inkludera massiva folkbildningsinsatser, och en extrem tydlighet med såväl vår tolerans för olika livsstilar och livsåskådningar, som vilka värderingar vi inte kompromissar med.
Jakob Styrenius är politisk redaktör på Västerviks-Tidningen.