Lite misstänksam är jag allt mot nya Saltkråkan. Inte som Ulf Brunnberg, nej nej, gärna mörkt hår och svenska med brytning, det känns bara naturligt. Men kan en ny Saltkråkan bli lika fenomenal? Vem kan matcha Astrid Lindgren? Det undrar man.
Man tror lätt att Saltkråkan är en menlös skärgårdsdröm. Men farbror Melker, vet du vad, den är faktiskt politisk i sin opolitiskhet.
Den hyllar snällheten och hyggligheten, utan att bli tråkig. Bara det ett konststycke.
Den hyllar naturen med sin skönhet och kraft (dimma, storm). I Saltkråkan arbetar människorna med naturen, inte mot.
Och den hyllar inte minst djurens rätt! Samtidigt som den inte mesar till sig när räven stryker efter Pelles kanin. Till och med getingarna är Pelles kära vänner, och inte vill han meta eftersom han tycker synd om både fisken och betet.
Serien är fylld av starka kvinnor som Märta (handlarens fru), coola Tjorven, gudinnelika Malin och tvillingarna Teddy och Freddy. Männen får visa upp sina kvinnliga sidor, inte minst min favorit Melker, ensamförälder med fyra barn. Tänk när barnen kör vilse i dimman, Melker skriker ut sin oro inför alla och påminner mer om vilda mamman än Clint Eastwood.
Dessutom är jag betagen i hans filosofiska sida (”denna dagen ett liv”) och vemodiga blick för tidens gång. Ni kanske tycker att han blir förlöjligad när han misslyckas med att måla trädgårdsmöbler, men nej, han blir älskad.
Jens Andersen skriver i sin utmärkta Astridbiografi ”Denna dagen, ett liv” att Saltkråkan skildras som ett matriarkat, fyllt av handlingskraftiga kvinnor och mjuka män.
Det är sådant som jag undrar om nya Saltkråkan ska lyckas fånga.
Men böcker filmas ju ofta i nya filmversioner? Jo, visst, men Saltkråkan skrevs just som tv-serie. Tv-serien är alltså ingen tolkning av en bok, det ger liksom färre öppningar till en nytolkning.
Astrid Lindgren stenograferade så pennan glödde och var till och med tvungen att skriva de sena avsnitten först – eftersom de skulle spelas in under vintern 1963. Resten spelades in på sommaren. Fort gick det – Saltkråkans 13 avsnitt visades vintern 1964.
Håller serien än? Ja, faktiskt! Den är ett tidlöst mästerverk, ungefär som Seinfeld som rullat i decennier. Titta själva får ni se, alla avsnitt finns på SVT play. Där kan man också jämföra med lika naturromantiska ”Villervalle i Söderhavet” (från 1963) – seg och mästrande, när Saltkråkan är kul.
Går det att göra om? Ja, lycka till, ingen skulle bli gladare än jag. Men rör inte Båtsman!