Allt jag vill för 2021: Mer ljus

Jag längtar efter öppna teatrar, levande konserter, glada luncher.

Dramaten.

Dramaten.

Foto: TT

Krönika2020-12-31 05:23
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Förfärligt, rysligt, horribilis – visst har jag letat efter andra ord, till och med efter andra ämnen – men jag kommer inte ifrån detta år: 2020. Siffrorna ser bedrägligt runda och rar ut, året 2020 blev motsatsen – hårt och otäckt. Och inte tar det slut idag, nyårsafton. Coronan kommer att leva men vi har sett slutet på början: vaccinet.

Har vi också sett slutet på den samhällsordning som låter politiker, myndigheter och institutioner bolla ansvar mellan sig? Jag skulle önska att det vore så. Historisk erfarenhet säger tyvärr något annat. Det dröjde ett halvt sekel innan riksdagen fick två kamrar i stället för fyra stånd. Det dröjde trettiofem år från den första riksdagsmotionen om rösträtt för kvinnor tills riksdagen fattade beslutet att låta också kvinnor bli fullvärdiga medborgare.

Det tog nästan tjugo år av utredande innan väljarna fick möjlighet att välja hela riksdagen vid ett och samma tillfälle. Och ordningen med två kommunala församlingar är nu 150 år även om uppgifter och former ändrats. Det mesta vi kan vänta oss är därför en stor utredning om hur Sverige ska styras. Den kommer att arbeta så länge att varje koppling till corona-tiden vittrat sönder.

Inte bara själva vaccinet är en ljuspunkt, det är också historien om det. Kraftsamlingen hos forskare och läkemedelsföretag – och så upphandlingen, fördelningen, distributionen. I de senare leden har EU visat hur nyttigt det kan vara. Visst kom USA och Storbritannien före (för att inte tala om Ryssland) men några förlorade dagar är inte mycket att bråka om när vaccinet faktiskt finns samtidigt och till samma pris hos alla EU:s medlemmar – små och fattiga som Litauen likaväl som små och rika som Luxemburg, hos stora och fattiga som Polen lika väl som hos stora och rika som Tyskland.

Att länderna sedan har bekämpar viruset med olika metoder får inte skymma det där lilla ljuset – vaccinsamarbetet. För är det något jag intensivt sökt och söker för 2021 är det ljus. Joe Biden räcker liksom inte, inte heller att årets nobelpristagare i litteratur är en fullt anständig och läsvärd kvinna. Nej, vad jag längtar efter är öppna teatrar, levande konserter, glada luncher med vänner – och klimatstatistik som visar åt rätt håll.

Och så något vill jag bli av med: presskonferenser med epidemiologer med översittarmanér och en statsminister som imiterar gammal, dålig katederstil. För vi medborgare har tröttnat, vi vet vad vi ska göra – och för det mesta gör vi det.