Det är svårt att se hur Wallenbergimperiet hade kunnat få en så stark utveckling om inte den förödande Kreugerkraschen 1932 hade drabbat landet. Börsen reagerade som börser inte sällan gör – i panik. Det är då tillfället öppnar sig för den som är påläst, djärv och beslutskraftig och kanske också tillräckligt riskvillig.
I den stunden finns chansen för den som är stadd vid kassa att för en spottstyver köpa upp de aktier som krävs för att ta kontroll över konkursfärdiga företag. Många som ändå kan vara välfungerande och ha ganska goda framtidprognoser. Möjligen, rent av troligen, befinner vi oss precis där i dagsläget. I vår tid skall risken att det utländska kapitalet fortsätter att köpa upp vår industri inte underskattas.
Det som bidrar till att större aktioner nu kan ske både i den politiska och den ekonomiska sfären är förstås att all uppmärksamhet och allt ljus riktas mot coronapandemin. I den politiska halvdagern och den mediala skuggvärlden kan åtgärder vidtas, som annars vore svåra eller omöjliga att ro i hamn.
I Israel bildar Netanyahu ännu en regering och undgår sannolikt att fällas för mutbrott. I Ungern får Orbán carte blanche att under obestämd tid styra utan parlamentets godkännande, vilket de facto är ett införande av diktatur. I Polen tas ytterligare steg mot ett auktoritärt styre. Mot den bakgrunden var det både bra och nödvändigt att den svenska riksdagen tvingade fram en kontrollmekanism, när nu regeringen begärde en närmast total frihet att fatta beslut och utfärda olika påbud.
En sektor som många saknar inblick i är beslutsprocessen i våra större företag. Där är risken att kombinationen av kris och medieskugga öppnar fältet för maktlystna och handlingskraftiga individer. Detta är verkligen ett gyllene tillfälle att göra sig av med oönskade medarbetare. Metoderna blir de vanliga men nu lättare att sjösätta: att förklara arbetsbrist ute i verksamheten och därmed också kunna driva igenom omorganisationer på ledningsnivån.
Företag kan självklart komma ut på andra sidan krisen i en bättre position. Men tyvärr också med en omoralisk ledning som i onödan slaktat nödvändiga funktioner. Det ska till ett stort mod att internt kämpa emot när allt pekar mot konkurs och undergång.
Lika spännande är vår politiska sfär. Där har samförståndets snötäcke lagt sig tungt över partierna. Nu sover björnarna oroligt i sina iden och längtar efter våren. Men för Nyamko Sabuni är risken stor att hon kommer ut i det hårda ljuset och finner att partiet är försvunnet.