Många tar för givet att internet och IT-teknik är en självklar kraft för demokratin. Fler kan informera sig, utan att vara hänvisade till statlig propaganda. Demokratikämpar kan nätverka, blixtsnabbt via Twitter eller sms.
Verkligheten har dock gått åt ett annat håll. I min bok "Robotrevolutionen - Sverige i den nya maskinåldern" visar jag hur onda krafter har lyckats undergräva demokratin tack vare digitalisering. Kinas säkerhetsapparat har blivit skickligare på att övervaka och blockera på nätet, samt att hacka sig in i andra länders system. Putins "trollfabriker" spyr ut falskheter på sociala medier. Utan att ens blockera utländska medier har ryska myndigheter lyckats övertyga sin egen befolkning om en verklighetsbild som är helt skild från övriga världens.
Även terrorister lyckas väl med hjälp av digitaliseringen. Förra året dödades 32 700 människor i terroristattacker i världen, nästan dubbelt så många som 2013. I år blir det sannolikt ännu fler.
IS eller Daesh lyckas, tack vare sin tillgång till IT-teknik, hålla ihop en stor militäroperation samt att samordna med Boko Haram och andra människofiender över hela världen. De rekryterar även skickligt via sociala medier.
Lite mer i skymyndan är andra terrorister lika ivriga internetanvändare. En vanlig uppfattning är att majoriteten av terrorism utförs av muslimska förövare. Enligt statistiken står dessa dock enbart för 2 procent av attackerna. Inhemsk terrorism står för merparten av dåden i Europa. Asylbränderna i Sverige är ett exempel.
Dessa inhemska illdåd ökar i kölvattnet av de extrema åsikternas segertåg på nätet. Vanliga politiker håller på att förlora slaget om online-uppmärksamheten gentemot den populistiska högern och vänstern. Flera europeiska undersökningar visar att extremistpolitiker blir "likade" och retweetade mycket mer i sociala medier än de mer snusförnuftiga mittenkollegorna.
Ett skäl kan vara att extremisterna har mer tid att tweeta. Ett annat att det korta formatet gynnar det vulgära och spontana snarare än det eftertänksamma. Rykten kan spridas snabbt innan sanningshalten hinner granskas. Finansiering av böcker och annan propaganda sker i förväg via crowdfunding bland extrempartiernas sympatisörer. Där finns ingen förlagschef i vägen som behöver fundera på risken att bli stämd för förtal. I Sverige finansieras till exempel flera böcker den vägen av sympatisörer till Sverigedemokraterna.
Detta är en helt ny utmaning för demokrativänner. Hur bevaras det öppna rummet för konstruktiva samtal? Hur gör man det lätt att skilja sanning från illvillig ryktesspridning?
Då duger det inte att ducka, som till exempel S-politiker i Rinkeby som blockerar föredrag om demokrati och religionsfrihet i Folkets hus därför att det skulle kunna vara stötande för islamister.
Avsaknaden av ryggrad har alltid varit det största hotet mot demokratin. I digitaliseringens tidevarv måste vi våga stå upp för att försvara demokratins kärnvärden.