I en demokrati har människor rösträtt. Inte alla, i dagens Sverige måste du vara 18 år för att få rösta och i det antika Grekland var det bara fria män, inte kvinnor eller slavar, som hade rösträtt. Allmän och lika rösträtt firar 100 år 2018, då det var 17 december 1918 som beslutet togs i Sveriges riksdag.
Förutom att göra sin röst hörd och rösta på partier och personer som kan tänkas företräda en själv, så finns ett annat sätt att indirekt påverka den förda politiken – man flyttar. Statsvetarna talar om voice (röst) och exit (utgång). Varför bo kvar i en kommun eller ett landsting om det är bättre någon annanstans? Att människor kan flytta innebär också att de styrande riskerar att till slut inte ha några att bestämma över, i händelse av vanstyre.
Nu är det oftare helt andra skäl som styr svenskens val av bostadsort. Arbete, kärlek och utbildning torde vara tyngre vägande skäl. Men för den som kan välja mellan olika alternativ, är en fungerande demokrati och trygghet ändå bidragande positiva krafter.
Trots fel och brister i Sverige (höga skatter, hyresreglering från andra världskriget och stel arbetsmarknad som stänger ute alla som inte fått sitt första jobb) så söker sig människor hit. För att Sverige uppfattas som ett bättre alternativ än det land de tidigare betraktade som sitt hemland.
Det är det yttersta beviset för att ett land är bra. Människor vill till USA, Kanada, Tyskland, UK och Sverige. Inte många vill till Syrien, Afghanistan, Ryssland eller Venezuela.
Å ena sidan bör vi alltså vara stolta över att leva i ett land som så många ser som så väl fungerande. Å andra sidan blir det också tydligt att Sverige av i dag inte alls är särskilt väl rustat för att bli det Sverige borde vara i morgon.
Det är inte särskilt realistiskt att försöka klamra sig fast vid regler och system som tillkom i en tid då det var betydligt svårare att transportera sig. För 25 år sedan var halva Europa kommunistiskt och dessa stater verkade aktivt för att förhindra att dess medborgare flyttade därifrån. En sådan politik är orättfärdig och kränker grundläggande mänskliga rättigheter. En stat får aldrig begränsa människors rörlighet ut ur landet, om det inte rör sig om juridiskt straffade personer.
Rätten att flytta är inte värd särskilt mycket om det inte samtidigt finns något annat land att flytta till. Om Sverige helt skulle stänga gränserna, skulle vi inte heller kunna ta oss utomlands. Det är det nog ingen heller som föreslår. SÅ stängda gränser är det inte tal om. Ännu.
Men det är värt att fundera på vad som är kortsiktiga lösningar och vad som behöver göras på lång sikt. Och det är uppenbart att de krafter som verkar för att den globala migrationen ska göra halt vid Sveriges gränser samtidigt undviker att reformera det svenska samhället. Vi behöver se till att nyfödda svenskar även framöver vill och kan växa upp här, och att människor som fötts utomlands men nu vill bo i Sverige också kan göra det.
Det kräver mer tanke och kraft än vad som hittills visats.