I den animerade filmen "Råttatouille" (Ratatouille) drömmer huvudpersonen Remy om att få komma till Paris och lära sig laga mat. Det är bara det att han är en råtta och människorna har inget till övers för råttor i allmänhet, och vill i synnerhet inte ha dem inne i restaurangkök.
Inte bara kokkonst, utan även andra former av kultur har skapats i Paris. Denna vilja att skapa något, oavsett om det är beständigt eller njutning för stunden, är det som driver människor i en fungerande civilisation.
Motsatsen är att vilja rasera kulturyttringar, kollektiva minnen och de okändas drömmar. Det är sådant som terroristerna i Daesh tidigare ägnat sig åt. Statyer, bibliotek och andra kulturskatter har bokstavligen krossats för att på så sätt eliminera spåren av andra kulturer. Terrorattentaten i helgen var både riktat mot andra människor, men också mot viljan att leva, ha kul, uttrycka sig och känna gemenskap.
När Remy får frågan om varför han intresserar sig för människor, ger han svaret att människorna vill göra något med sina liv, inte bara överleva som råttorna. Människor kan drömma och sedan tänka ut hur det de drömt om ska kunna förverkligas. Det är mänsklighetens främsta egenskap. Den värsta förmåga vi äger, är att förstöra andras skapande och ytterst deras liv.
Den 28 juni 1914 mördade den serbiske studenten Gavrilo Princip den österrikiske tronföljaren Franz Ferdinand med fästmö Sophie. Det var upptakten till det första världskriget som ledde till miljoner döda, nya gränser och en förlorad tro på en bättre framtid för en hel generation. Kommer helgens attentat att bli motsvarande tändande gnista för ett kommande krig?
Eller är det mer att jämföra med Hitlers anfall på Polen, som innebar att det andra världskriget startade? Att detta är den punkt då omvärlden en gång för alla inte kan göra annat än att resa motstånd?
Det kan vi inte veta. Historien upprepar sig aldrig i exakt format, och de lärdomar vi drar av det förflutna är ofta svåra att tillämpa korrekt i nutid. Den förvirring och osäkerhet som gällt inom EU under hela kriget i Syrien, verkar nu ha bytts mot en vilja att med våld bekämpa Daesh. En sådan linje kompliceras av att Syriens diktator Assad skulle gynnas av en försvagad fiende.
Europa är ännu inte i formellt krig, men när den dagen kommer behövs en plan inte bara för att vinna kriget, utan även vinna freden. Att bara fortsätta att anpassa sig till förändringarna i omvärlden har inte visat sig framgångsrikt. Flyktingvågen som ökat under året är ett resultat av det våld som fått miljoner människor att ge sig av från sina hemländer. Just de fanatiker som dödar för att skapa skräck, är desamma som driver folk på flykt. Stängda gränser innebär inte bara att flyktingarna lämnas åt sitt öde, det riskerar också att fler väljer att ansluta sig till den till synes framgångsrika militanta islamismen.
Det kan inte finnas något annat mål än att sprida demokrati, upplysning och tolerans till de delar av världen som saknar detta idag. Det blir inte lätt men om vi vill fortsätta att drömma och skapa, vad är då alternativet?