Jag tänker då och då på Mathias Sundin (Fp). Han verkar ju vara en hygglig liberal. Hur kan det då komma sig att han i de två senaste amerikanska presidentvalen aktivt stött de republikanska kandidaterna?
Och håller han fast vid sina republikanska sympatier inför nästa års val då det republikanska partiet alltmer kommit att likna ett antal politiska sekter med en extrem förkunnelse?
George W Bushs administration drev en utpräglat högerbetonad politik, framförallt utrikespolitiskt, men också inrikes. John McCains val av vicepresidentkandidat – Sarah Palin – visar att han sannerligen inte var någon medelvägens man. Mitt Romney gjorde sitt bästa för att skaka av sig det rykte han skapat sig genom sin sjukvårdsreform i Massachusetts, att vara en socialt engagerad politiker.
Men dessa tre var ändå ett under av moderation jämfört med de ledande kandidaterna i årets tävling om vem som ska bli republikanernas presidentkandidat.
Ben Carson är en svart neurokirug med en imponerande yrkesmässig meritlista och en bakgrund av yttersta fattigdom. Han har gjort sig bemärkt med uttalanden om att Obamas sjukvårdsreform är det värsta som hänt USA sedan slaveriet och att Förintelsen hade kunnat förhindras om folk haft vapen som i USA. Han fruktar att demokraterna strävar att förvandla USA till en diktatur av nazistisk typ.
Ben Carson leder racet i Iowa, tätt följd av Donald Trump, fastighetsmogulen vars popularitet bara ökat ju fler befängda påståenden han slängt ur sig. Han började sin kampanj med att påstå att de flesta mexikanska invandrarna i USA var kriminella och våldtäktsmän. Han spelar skamlöst på att han ju måste vara bra eftersom han är så rik.
De mera rimliga kandidaterna Marco Rubio och Jeb Bush har låga opinionssiffror. Men ändå har de ansträngt sig för att profilera som stående långt till höger. Rubio gör allt för att tvätta av sig att han tidigare faktiskt stött en reform av immigrationslagstiftningen. Jeb Bush var till att börja med de stora bidragsgivarnas favorit, men penningflödet har nu sinat.
De senaste veckorna har vi fått uppleva stort tumult bland representanthusets republikaner. Talmannen John Boehner kände sig tvungen att avgå för att förhindra att partiet skulle stoppa hela statsförvaltningen. Hotet kvarstår emellertid inför ett kommande budgetbeslut.
Republikanerna i kongressen har i stort sett röstat ner allt Obama föreslagit. Men partiets högerflygel är ändå inte nöjd därför att Obama med sitt veto stoppat en rad av deras beslut. Nu vill de ha en talman som slåss hårdare utan hänsyn till om de därmed vållar kaos. Deras övertygelse är att en sådan politik ökar partiets chanser i presidentvalet. Det är nog lyckligtvis en osäker spekulation.
En orsak till att extremisterna är så framgångsrika är det mycket låga valdeltagandet i primärvalen. Där röstar bara de ivrigaste.
Men hur känner Mathias Sundin inför den här utvecklingen?