Frågan om hur integration bäst ska uppnås kommer följa Sverige lång tid framöver. Ett hinder för lyckad integration, är vad som kan upplevas som dålig svensk självkänsla vilket begränsar förmågan att tidigt tydliggöra hur den svenska samhällskoden fungerar och därmed vad människor som kommer hit förväntas anpassa sig till.
I sin bok "Mellan klan och stat" (2014) efterfrågar Per Brinkemo helt enkelt kulturtolkar, som ska hjälpa nyanlända att förstå svensk kultur och svenska egenheter och tvärtom. Därtill finns naturligtvis även språk och olika sedvänjor att lära sig och vänja sig vid.
Den svenska oförmågan att stå för vad som kan anses vara svenskt beror delvis på att svenskar sällan behövt definiera sig själv i förhållande till andra grupper. Genom historien har länder och grupper i världen nött mot varandra i krig och konflikter. Protestanter mot katoliker, sunni- mot shiamuslimer, Öst- mot Västeuropa. Under ständigt pågående nötningar har länder och folkgrupper slipat på den egna definitionen, vilket bidragit till tydliga självbilder som ofta innebär en känsla av stolthet och självklarhet.
I Sverige har däremot gemenskapen skött sig själv utan egentliga nötningar eller konflikter. I sin bok "Staten och nykomlingarna" (1995) påpekar Thomas Gür att den svenska särarten inte har krävt en tydlig definition, eftersom nationella särarter ofta definieras inför yttre hot och omvälvningar medan Sverige lyckligtvis förskonats från ständiga folkförflyttningar, erövringsförsök och invasioner.
Det är ett viktigt påpekande som delvis förklarar den svenska osäkerheten. Ännu tydligare blir det när den möter grupper som ser sin gemenskap som fullständigt självklar. Mötet mellan det osäkra och det självklara är inte bra. Risken är att det antingen leder till undfallenhet, eller onödig aggressivitet från den part som upplever sig svagare eller osäkrare.
Det mesta tyder på att det för närvarande är vad som sker i Sverige. Antingen en ryggradslös acceptans för vilka företeelser som helst och en osäkerhet över när det är dags att säga ifrån. Eller en onödigt aggressiv nationalism med orimliga krav på vad människor ska tänka och hur de ska leva privat för att få bli en del av den nationella gemenskapen.
Båda förhållningssätten är dömda att misslyckas. Dels för att människor vill veta vad det är som gäller i den nya miljö de valt att leva i, dels för att ingen har att göra med vad folk tänker eller hur de lever privat så länge de följer lagen.
Däremot bör någon form av svensk samhällskod så fort som möjligt presenteras för dem som kommer med helt annan bakgrund. I sin tur måste den följas upp av lag och ordning för att lägga tyngd bakom orden.
Allt annat riskerar att leda till situationer som i första hand kommer drabba dem som på grund av svensk undfallenhet inte ens fått en chans att göra rätt.