Det är sannolikt inte sista gången det kommer en opinionsmätning som visar en uppgång för Sverigedemokraterna, som fick 19,9 procent i SCB:s stora mätning häromdagen. Ju fler som går över till SD, desto mer legitimeras klivet. Partiet normaliseras, anses inte längre kufigt.
Men frågan är om de som svarade ”SD” när SCB ringde nu i november förstår vilket ofritt land de med en röst på partiet skulle skapa. Och om de verkligen vill bo där.
De stora flyktingströmmarnahar skapat oro hos många – över ekonomiska konsekvenser och hur bristande integration kan påverka tryggheten. Det är förståeligt; det finns många utmaningar med ett snabbt växande antal invånare. Att regeringen så motvilligt har lagt fram sina förslag kring migration och integration har knappast lugnat. Tvärtom.
Förslagen som kommit från regeringshåll, steg för steg under hösten, har varit spretiga och de flesta ligger långt fram i tiden; det ska utredas först, behandlas och förankras. Dessutom handlar de i huvudsak om nuet, medan större reformer – som skulle kunna riva murar på arbets- och bostadsmarknaden – uteblivit. Ja, det har knappt ens pratats om dem.
De ledande politikerna har kvickt börjat kontrollera gränser i ett desperat försök att dämpa inflödet, men mindre har gjorts för att skapa ett Sverige som kan öppna dörren.
Ryckigheten med dagliga fotbyten har fått regeringen att framstå som okunnig och oförberedd.
Även Allianspartiernas uteblivna succé är naturlig, som en organisk följd av otydlighet och inbördes splittring. Få har presenterat långsiktiga förslag för hur integrationen av de nyanlända ska fungera och var pengarna till detta ska komma ifrån. Sanningen är att inte mycket hände under alliansens åtta år.
Ja, nog finns skäl att sucka.
MEN. Det är inget skäl att lägga sin röst på ett parti som inte tycker om oss. Vilka är vi i Sverigedemokraternas samhälle? Inom partiet ryms en konfetti av personer med dålig impulskontroll, som vill göra allt från att tillåta jakt med pilbåge till att förbjuda telefonförsäljning. SD-politikern Louise Erixon föreslog i helgen att gravida kvinnor ska kunna tvångsomhändertas om de röker eller snusar för mycket.
Ted Ekeroth skrev nyligen på Twitter: ”Dagens polischefer ska bort när vi tar makten. Varenda en ska väck och ersättas med riktiga poliser” (19/10). Hans bror Kent Ekeroth har tidigare antytt att staten bör stoppa media. ”Det gör vi i sinom tid”.
SD:s ordförande i Norrtälje har sagt att alla journalister i public service borde tvingas uppge vilka partier de sympatiserar med.
Strikt ordning är inte behagligt att leva i. Det är som lapparna i tvättstugan – men på högsta volym och klistrade överallt. Gör inte si, inte så. Som att bo i ett hem med bara vita soffor som man aldrig får lämna smulor i.
Det kommer att bli regler med SD vid makten, var så säker.
Det som generationer har slagits för – demokrati, yttrandefrihet, jämställdhet, friheten att få utvecklas utifrån egna talanger och få välja livsstil och riktning – är i fara med SD vid makten.
Sverigedemokraterna ha en stor stark välfärdsstat med stenhård kontroll över människor som är likadana. Liberaler vill i stället ha en mindre välfärdsstat, frihet och möjlighet för människor att leva enligt eget huvud och söka lycka på sitt eget sätt.
Du väljer. Än så länge.