Nyligen avrättades 47 personer i Saudiarabien för terrorism. Men minst fyra av dem var rent politiska fångar och mest känd bland dem Sheikh Nimr al-Nimr. Han var en frontfigur för den shiitiska minoriteten i Saudiarabien, cirka 15 procent av befolkningen. I samband med den arabiska våren 2011 ledde han kritiken mot det saudiska kungahuset.
Årligen avrättas mellan 100 till 150 människor i Saudiarabien. Än fler döms till inhumana straff, som leder till så svåra lidanden att de straffade riskerar att dö. Det gäller bland andra bloggaren Badawi som dömts till 1 000 piskrapp, vilket är detsamma som en långsam avrättning. Bestraffningen sker i omgångar som avbryts innan den straffade dör.
Efter avrättningarna uttalade den iranske ayatollan Khamenei att saudierna ska straffas av Allah och att det saudiska kungahuset kommer att svepas bort. Den saudiska ambassaden i Teheran stormades och sattes i brand. Det bör noteras att den iranske presidenten Rouhani gick ut och fördömde angreppet på ambassaden, vilket tyder på att den iranska regimen är splittrad när det gäller hur man ska reagera. Saudiarabien bröt i sin tur genast de diplomatiska förbindelserna med Iran och beordrade alla iranska diplomater att lämna landet inom 48 timmar.
När man värderar den iranska reaktionen bör man komma ihåg att efter Kina är Iran det land på jorden som avrättar flest människor. Första halvåret 2015 redovisar Amnesty 694 avrättningar, medan regimen erkänner 247 stycken. De iranska ayatollorna borde alltså inte bli uppjagade över saudiska avrättningar som sådana. Det är Sheik Nimr al-Ninrs öde som är det avgörande, och nu underblåser den ständiga konflikten mellan shiiter och sunnimuslimer.
Såväl de saudiska avrättningarna som de iranska reaktionerna har inrikespolitiska orsaker och även kopplingar till fredsprocessen för Syrien, i vilken en annonserad konferens i Genève ska börja den 25 januari.
Irans beslut att avstå från att utveckla kärnvapen var en seger för moderata krafter i landet och för alla iranier som vill öppna upp mot omvärlden. Därmed är det ett nederlag för den hårda falangen med ett antal ayatollor och revolutionsgardet, vilkas livsluft är hot och konflikter.
Saudiernas ledare har behov av att visa muskler mot den shiitiska minoriteten. Samtidigt vill båda länderna påverka fredsprocessen i Syrien. Saudierna bland annat genom att skapa en panarabisk organisation för terrorbekämpning med centrum i sin huvudstad Riyad. Iranierna genom att bygga förhandlingshinder, som man kan ta bra betalt för att avlägsna.
USA manar parterna att visa moderation, men har tyvärr ingen moralisk grund att fördöma avrättningar. Det har däremot ryssarna, som inte har använt dödsstraffet sedan 1996. Vi får se hur Putin reagerar. Samarbetet med Iran öppnar för kritik av saudierna, men viljan att spela en roll i fredsförhandlingarna gör att han kanske ligger lågt.
Säkert är att bödeln i Riyad skapat ett dåligt läge för Staffan de Mistura, FN:s fredsförhandlare i Genève.
För övrigt anser jag att värnplikt bör återinföras.