Avstånden i universum är oändliga. Ungefär detsamma gäller korruption inom idrottens värld, från den lilla fotbollsföreningen i Gryt till fotbollens motsvarighet till FN, det vill säga Fifa. Eller från friidrottsklubben på den östgötska landsbygden till Internationella friidrottsförbundet, IAAF.
”Jag mår illa” sjöng en gång Magnus Uggla och detsamma känner jag när jag under senaste året brottats med urusel etik och i värsta fall grov korruption inom de högsta sfärerna av friidrotten. Hur kan det komma sig att människor i dessa positioner så grovt kränker idrottens värdegrund om glädje och gemenskap, allas rätt att vara med, demokrati och delaktighet och rent spel? Och hur kommer det sig att man så ofta på internationell nivå saknar kontrollorgan som en oberoende revision, valberedningar och transparens?
Först måste konstateras att problemen främst verkar finnas i de högsta internationella organen och med koppling till de förbund som har stora ekonomiska resurser, samt till länder som saknar en stabil demokratisk bas. Sponsorer och leverantörer betalar inom vissa sporter fantasilöner för ospecificerade ”tjänster” till internationella befattningshavare med så kallad affärssekretess som ständig följeslagare. Dessa individer vill ofta betona sitt ideella engagemang och att de nöjer sig med mycket blygsamma ekonomiska villkor när vi talar om de officiella ersättningsnivåerna. Regelbundet återkommande kongresser synes sakna förmåga att själva dra fram missförhållanden.
Vad avser IAAF har jag nu brottats med att avslöja fifflerier sedan våren 2015 då jag som svensk friidrottsordförande fick konstatera att Göteborg oetiskt – och måhända även kriminellt – trollades bort som kandidat till att arrangera VM 2021. Först stod Sverige ensamt när vi våldsamt kritiserade det hela för att nu snart ett år senare kunna konstatera att ”alla” seriösa idrottsvänner, media och centrala politiker har noterat oförätten samt att ett antal korruptionsfall är under utredning.
Polismyndigheter i olika länder har varit drivande och det är ingen tillfällighet. Mutkolvar vill, likt narkotikaskurkar, gärna ha flera mellanled mellan sig själva och varan/prestationen. Betalningarna går dock ofta utan mellanled eftersom pengar annars kan försvinna. Och polisen får i motsats till oss vanliga förtroendevalda titta på bankkontona om bara misstankegraden rättsligt sett är tillräckligt hög.
Som gammal rikspolischef och President för Interpol kan jag notera att det är precis detta som nu sker. Heder åt mina gamla kamrater. Det är min förhoppning att oupptäckta fifflare på högt uppsatta positioner i andra internationella idrottsorganisationer numera sover dåligt om natten!
Svensk idrott själv måste också dra lärdom. En sådan är att våga säga ifrån när vi misstänker missförhållanden. Man kan gå upp i talarstolar på internationella kongresser, ställa frågor och liera sig med likasinnade när det är dags för val med mera. Jag och många med mig vill trappa upp kampen mot internationell korruption i olika former. Det kallas att städa framför egen dörr!